Tropisk värme

.

Det här årets sommar går nog till historien som den varmaste, torraste och soligaste genom tiderna, i alla fall hittills. Jag är glad att jag inte har piccline eller är nyopererad OCH att jag har hår och inte peruk eller mössa.

Det är skönt att ha nära till vattnet men faktum är att det knappast svalkar.

Katterna har det jobbigt i värmen. Stackarna.

Skrev ju sist att jag inte tänkte skriva några mer deppiga inlägg, i alla fall inte det här. Faktum är att huvudvärken, peppar, peppar, varit skaplig sista veckan. Det är så skönt!
Har bara haft lite ont i höften efter en 5 km promenad runt vackra strömmen häromdagen.

I morgon ska jag till optikern. Skulle egentligen varit där igår men pga sjukdom sköts besöket på till fredag. När jag lagt på kollade jag tider i en annan butik, samma kedja och det fanns som sagt tider i morgon. Jag behöver verkligen se bättre. Känner att jag kisar tom med de gamla glasögonen.

Sista veckan har gått både långsamt och snabbt. Vi har badat en hel del, haft trevliga besök och jag var i Söderköping och tog en glass med en "nygammal vän" som också fått en smocka av monstret. Jisses vad de två timmarna rusade. Hade inte parkeringssnurran skrikit hade vi nog kunnat prata hur länge som helst. Det är så skönt med någon som varit/är med om samma sak. När man får sina behandlingar hinner man ju bara prata någon timme med likasinnade.

Det har blivit fotboll i stora lass sista månaden och nu är VM slut men allsvenskan tar vid och det blir nog en spännande höst. IFK kan bli riktigt starka.

Det blev en liten kort uppdatering och mår jag bara lite bättre (och ser vad jag skriver) kanske det kan bli lite oftare.

Tjing så länge....

Blir inte lätt att välja bågar

P.S
Jag öppnade alla fönster och lade en sådan här på varje fönsterbräde men det hjälpte inte ett dugg. Falsk marknadsföring...

Dag efter dag

.

Hade hoppats att inläggen så småningom skulle andas glädje och ork, istället blev det tvärtom. Lyckan att leva? Var finns den - lyckan? Gräver djupt och visst har jag mycket att vara lycklig för - det kunde vara värre. Jag vill bara få må som vanligt, någon dag ibland i alla fall. Mår jag fysiskt bra rullar allting annat på och jag orkar ge till andra och livet blir mer meningsfullt.


Det blir ingen röntgen av knoppen i nuläget. Vet inte om jag ska vara glad eller ledsen men det är ganska skönt att slippa och blir det värre får jag förstås höra av mig igen men det är svårt att vara sin egen doktor och avgöra när det är värre. Jag har ju även lite sopiga erfarenheter av att höra att allt är bra när jag väl sökt.....
Huvudvärken är i alla fall inte sämre men ihärdig. Kommer och går och det är ju bra. Har letat reda på min bettskena och beställt tid till optikern. Det var 5,5 år sedan jag var där för att skaffa terminalglas men nu, med ålderns rätt, är det nog hög tid för läsglasögon. Jag vet sen sist att jag också hade ett brytningsfel då och det kanske kan bli värre med åren det också. Jag som alltid sett som en hök. Vore jättebra om det kan få huvudvärken bättre.

Det blir nog ingen längre semester i år heller. Vi har inte bokat något så i så fall spontanresor som vi bestämmer kort inpå. Helst samma dag... Tur vi har haft ett fantastiskt väder och en sjö att bada i runt knuten. Tycker mest synd om barnen men även om de mest är ensamma klagar de inte och de har ju varandra att tuppfäktas med. Jag har orkat med lite kubb på kvällarna när det är lite svalare och tvingat mig till 2-3 km promenad per dag. Alltid något även om jag i nuläget inte förstår hur jag ska orka arbeta. Samtidigt är det ju inget annat jag hellre vill men hjärnan är inte vad den varit.

I onsdags var jag på begravning. En sorglig men vacker stund som såsom alltid leder till en hel del djupa tankar om livets mening och "livet efter döden". Försökte räkna efter i morse och tror jag varit på närmare tjugo stycken men man vänjer sig inte precis.

Nej, nu får det vara nog med deppiga inlägg - annars får det vara. Tycker inte om mig själv just nu så hur ska någon annan kunna göra det?

Det huvudsakliga problemet...

.

Uppdaterar mig lite idag, blir bara något inlägg i veckan just nu. Jämfört med för ett år sedan då det var minst dagligen känns det ändå lagom för tillfället.

Jag har alltid haft mycket spänningshuvudvärk. Ont i nacke och axlar. Spänd av arbetsställningen och stress. Hade som vanligt ofta ont i huvudet det senaste året också men nu sista två veckorna har det inte velat ge med sig. Självklart sätter hjärnspökena igång och jag tänker det värsta, det som jag faktiskt varit duktig på att släppa hittills. Men nu är jag själv och har ingen behandling.

Så igår tvingade jag mig att inte vänta med att rådfråga längre utan hörde av mig till sköterskorna för att bolla lite. Som jag vet är det högst ovanligt att cancer börjar sprida sig till hjärnan före skelett, lever, lungor och där har jag ju hittills varit ren. Vi bestämde att hon ändå skulle höra med en läkare om han/hon tycker det behövs en röntgen. Hon hör av sig igen i slutet av veckan eller början av nästa.

Som tur är kändes det ändå skapligt söndag och måndag. Igår var jag på massage igen så idag känner jag av huvudet lite men det brukar jag göra efter behandling. Jag har inte varit mer yr än jag brukar, inte kräkts, inte svimmat, inte haft kramper, inte varit förlamad - bara envis huvudvärk.

Lite tur tack....

Monstret är elakt. Hans kompisar är elaka. Har just fått veta om ännu en vän/bekant som går sin fight just nu och i morgon ska jag närvara på en begravning/minnesstund för en "släkting i släkten" som jag känt i hela mitt liv. Det blir tufft.

I eftermiddag tar jag paus från skiten och lägger all energi på fotbolls-VM. Det har blivit många fina matcher hittills och jag hoppas Sverige kan gå vidare idag.