.
Den här gången väntar jag inte. En vecka sedan jag började fundera över den där lilla "korven" under armhålan. Min sjukskrivning går ut 1/9 så jag ringde sköterskan på Onkologen redan idag och fick en tid till läkare i morgon förmiddag. Någon måste ju ändå fixa fortsatt sjukskrivning på förhoppningsvis 75 % (alltså jobba 25 %). Det brukar vara så att man trappar upp gradvis. Det är ju ändå bara cirka 10 veckor sedan jag slutade med cellgifterna.
För att kunna släppa monstertanken måste knölen undersökas och är det något laddar jag kanonerna och spränger bomberna (ja, inte tuttarna alltså) igen och är det inget kanske jag kan leva ett liv ett tag. Jag börjar ju ändå bli fysiskt piggare, det värsta är hjärntröttheten och initiativlösheten.
Får jag gissa klämmer doktorn i morgon och säger antingen att det inte är något att oroa sig för eller så tidigarelägger de nog mammografi och ultraljud. Hoppas på det första. Kruxet är ju att jag skulle ha ett återbesök till Genetiska kliniken innan röntgen i oktober eftersom min neurofibromatos enligt senaste forskningen gör mig extra känslig för strålning och mer cancerbenägen. Det blir en svår balansgång om undersökningen är till nytta eller skada.
Hur som helst 8/8 -18 kan vara en avgörande dag. Talet 8 är ett lyckotal i Kina så det kan kanske gå vägen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hemska besked
Jag gör inte dessa inlägg för medkänsla eller att någon ska tycka synd om mig. Dels är de min dagbok och som info för alla som faktiskt undr...
-
Det är här min historia, ur min synvinkel, om hur jag tar mig an kampen till ett fortsatt liv. Krasst sett flåsar döden mig i nacken, jag ...
-
Tidig morgon. Vaknade först vid halvfem med världens huvudvärk. Tog Treo och somnade om och gick sedan upp vid kvart över sju, fortfarande m...
-
Funderar på meningen och vinsten med det här. Både bloggandet och livet. Mår inte alls bra. Biverkningar? Monstret? Omvärlden? En kombinat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar