Marie - Monstret 1-0.

Tidig morgon. Vaknade först vid halvfem med världens huvudvärk. Tog Treo och somnade om och gick sedan upp vid kvart över sju, fortfarande med ett järnband runt pannan.

Såg till att alla "tursaker" var med. Halsbandet med bilden på barnen, lyckohalsbandet från mina systrar, min turängel som jag fick av Ingegärd på rehabveckan i Jönköping 2007 och så Patrik. Patrik den lilla nallen med randig magtröja. Köpte honom till min mamma en av hennes otaliga sjukhusvistelser och hon hade sedan med honom varje gång hon låg på sjukhus. Sista tio åren har han bott hos mig och fått vara med vid sådana här tillfällen.

Patrik

Det regnade när vi åkte men en minut i nio när vi satt i väntrummet tittade faktiskt solen fram. Kände mig ändå märkligt lugn, har ju trots allt känt att bröstet mjuknat efter båda behandlingarna. Det hade känts värre om jag inte märkt någon skillnad.

Doktor L frågade hur jag mådde och lite allmänna frågor. Sedan sköt hon fram ett papper av svaret på MR-undersökningen där hon strukit under två ord med rött: Klar regress.....

För en som är hemma i journalspråket betyder det ungefär "Halleluja, monstret i brygga"

Sedan läste hon och beskrev mer om svaren som alla visar på att cellgifterna fungerar och det mesta har krympt. Det är absolut inte borta men det går tillbaka. Lungförändringarna som är ospecifika ska kontrolleras med DT igen om cirka 3 månader.

Det här betyder att jag om en vecka ska få behandling nummer tre av samma sort som de två första. Tre veckor efter det börjar tolv veckors behandling med Paklitaxel, en behandling i veckan.

Jag har fått en preliminär plan som också innehåller ny mammografi, ultraljud, MR, läkarbesök och vidare planering. Efter cellgifterna väntar operation av bröstet och sedan strålning av bröstkorgsväggen och armhålan. Jag dras idag på deras MDK-konferens (multidisciplinär - alltså med läkare av olika profession som gemensamt tar beslut om patientens behandlingsplan) Dr L trodde inte att den plan hon gav mig kommer ändras där.

Fantastiskt svar....

Jag är så glad. Särskilt med tanke på att de inte räknade med så särskilt stor tillbakagång utan mest ville kolla att tumören inte växte och lymfkörtlarna blev fler.

Vi avslutade med en tur på Biltema. Ibland kan till och med jag offra mig även om jag fick sitta på en stol och vila sista 20 minuterna. I kväll firar vi på restaurang och jag kanske till och med kan unna mig en liten öl. Monstrets gravöl.

 Stort tack för alla tummar som ni kan släppa lite nu, men inte helt.

Nu fortsätter vi, en dag i taget och med så mycket glädje, kärlek och tacksamhet som möjligt.
Positiv energi!!!! 

Här kan du ligga kvar tills du är helt borta,
våga inte resa dig igen