Så blev det ännu värre...

Mycket kort och deppigt inlägg. 

Troligen ingen infektion utan CRP och feber beror med stor sannolikhet på att tumörer och metastaser exploderar i min kropp. Ingen antibiotika. Onkolog 15 eller 16 eller vad det nu är gav mig detta vidriga besked (i ett behandlingsrum med tre patienter). Bara att gå hem och ta Panodil. Det ska beställas en snabb DT denna vecka (trots PET/CT måndag?). Beklagar...

Jag som gick 8000 steg runt huset varje dag för tio dagar sedan. Hur fort kan det gå? 

Ingen aning om och när jag orkar uppdatera igen. Vi får se...

Ta hand om er - idag är galghumorn bortblåst. Jag lever en timme i taget. 

Feber

Telefoninlägg igen. Ligger här och stirrar i taket. Tack och lov för telefonen, böcker och TV.

Mår riktigt risigt. Snart en vecka sedan jag började känna mig hängig. Förra tisdagkvällen tog jag tempen och hade 38,3. Över 38 kräver telefonsamtal till Onkologen. Kunde dock avvakta till morgonen och ringa mottagningen. Då kändes det lite bättre 37,1 och ingen åtgärd. Har ju fått lov att ta Betapred när det är något jag ”måste orka” tex titta på barnens matcher. Tyvärr kan ju kortisonet dölja infektioner. I fredags feber igen och provtagning. CRP på 45 men som tur är bra blodvärden så hem och vila. Orkade se en match i lördags. Bästa tjejerna vann hemma med 3-2.

Igår var ok men red väl på kortisonet igen...

Idag fick jag ringa igen. Hängig. Mitt bröst har ju varit rött och ömt sedan första omgången cellgift för 8 veckor sedan men bara hört att det kan vara normalt. Extra prover vid min ”normala” provtagning i morgon och sedan samtal med ssk - ev läkarbesök. Annars förmodligen läkare på torsdag för jag tror inte det blir behandling.

På torsdag har jag också ultraljud av sköldkörteln. Det tog bara 7 veckor att få och hade inte mammoläkare mumlat om det hade det väl inte blivit alls. På måndag ny PET/CT - den där minsta tumör lyser upp som en julgran. Fasa!!!

Är rädd hur fasligt fort det kan gå. Jag är inte färdig vare sig med mina ”dödenplaner” eller med livet.

Glöm aldrig att njuta även av det som du tycker är skit i livet. Om du vill ha livet följer det med, mer eller mindre brutalt. När du ser dess ände och inte orkar njuta av det som är underbart kan det vara försent.

Jag påstår inte att jag fått några supernegativa besked eller utmätt tid men jag känner hur min kropp motarbetar mig. Jag vill så mycket mer.

Det kom ett brev

.

Det här skulle bli ett Facebook-inlägg men det blev så pass långt att jag kopierar in det här så andra intressenter också kan läsa. 

Nu är jag än mer på bristningsgränsen... mentalt och fysiskt. 

Fått brev idag angående min nya cancer i andra bröstet. Funderar på att försäkra mig som fordon eller djur istället. När personliga försäkringar väl ska utnyttjas gäller inte ett skit. Dessutom har de mage att kräva att jag ska ordna, betala och själv skicka journalkopior (från 2007 och framåt). Jag tänker INTE posta 800 (eller vad det kan röra sig om vid det här laget) dokument utan att skicka det rek. För att få ut knappt 1,5 månadslön (kanske). Det är vad man får när man drabbas av en liten släng av cancer. Har skickat mycket kopior i mina dagar som vårdadministratör och så här gör bolagen för att slippa betala för kopiorna. Det kostar nämligen mer för dem än vad patienten får betala (om inget ändrats på två år). 

 
Från LÖF har jag också fått negativa besked. Jag bedöms inte ha förlorat någon inkomst pga av min sjukdom. Jag kan söka ersättning för bestående men/skada för ett ärr om ett år. Dessutom ett ärr där jag inte är opererad. Eller lymfödem i armen pga strålning som jag inte genomgått. De verkar ha koll. Mitt bestående men är att mina barn ska behöva gå på sin mammas begravning innan de är femton. Jag skiter i ett ärr fullständigt. 

Väntar fortfarande på provsvar om sköldkörteln... 

Känslan är att knölen växer. Undrar om det är någon mening att fortsätta behandla med samma regim? Tänkte fråga det om någon hör av sig... (Jo, jag har gjort tre försök till kontakt själv). Innan veckan är slut måste det väl bli en fjärde. Huvudet värker, jag ser ut som en hamster, skiten sprutar, ögonen är inte kloka, börjar få sprickor på fingrarna, snippan och kissan svider. Känns inte riktigt meningsfullt...