Feber

Telefoninlägg igen. Ligger här och stirrar i taket. Tack och lov för telefonen, böcker och TV.

Mår riktigt risigt. Snart en vecka sedan jag började känna mig hängig. Förra tisdagkvällen tog jag tempen och hade 38,3. Över 38 kräver telefonsamtal till Onkologen. Kunde dock avvakta till morgonen och ringa mottagningen. Då kändes det lite bättre 37,1 och ingen åtgärd. Har ju fått lov att ta Betapred när det är något jag ”måste orka” tex titta på barnens matcher. Tyvärr kan ju kortisonet dölja infektioner. I fredags feber igen och provtagning. CRP på 45 men som tur är bra blodvärden så hem och vila. Orkade se en match i lördags. Bästa tjejerna vann hemma med 3-2.

Igår var ok men red väl på kortisonet igen...

Idag fick jag ringa igen. Hängig. Mitt bröst har ju varit rött och ömt sedan första omgången cellgift för 8 veckor sedan men bara hört att det kan vara normalt. Extra prover vid min ”normala” provtagning i morgon och sedan samtal med ssk - ev läkarbesök. Annars förmodligen läkare på torsdag för jag tror inte det blir behandling.

På torsdag har jag också ultraljud av sköldkörteln. Det tog bara 7 veckor att få och hade inte mammoläkare mumlat om det hade det väl inte blivit alls. På måndag ny PET/CT - den där minsta tumör lyser upp som en julgran. Fasa!!!

Är rädd hur fasligt fort det kan gå. Jag är inte färdig vare sig med mina ”dödenplaner” eller med livet.

Glöm aldrig att njuta även av det som du tycker är skit i livet. Om du vill ha livet följer det med, mer eller mindre brutalt. När du ser dess ände och inte orkar njuta av det som är underbart kan det vara försent.

Jag påstår inte att jag fått några supernegativa besked eller utmätt tid men jag känner hur min kropp motarbetar mig. Jag vill så mycket mer.