.
Ännu en vecka har rusat fram även om den del dagar känns som en evighet. Jag hoppas alltid att jag ska må bättre nästa dag.
Alla säger att jag ser så pigg och frisk ut och visst ser jag att jag har hår (lejonman) och fått lite solbränna men därinne finns mycket som inte syns. Orken är fortfarande minimal. Igår var det en månad sedan jag tog sista Xelodan och visst har jag räknat med lång återhämtning, men ändå. Jag är mycket spänd i nacke och axlar vilket resulterar i huvudvärk när jag vaknar som oftast släpper under dagen och på ett par Treo men även om jag känner igen huvudvärken spänner jag mig ännu mer och det blir en ond cirkel. Jag vill må bra. Jag gjorde det för ett par dagar sedan. En sådan där fantastisk, nästan vanlig, dag. Dagen efter var vidrig. Ju högre upp desto högre fall....
Skolavslutning i fredags. H har slutat sexan och till hösten väntar högstadiet. Betyg, blomma och tusen kronor var från klasskassan. J blir sexa nästa år. Ännu en skolavslutning. Tyvärr med "Den blomstertid..." bara akustiskt som ingångsmusik. Vill gärna ha med den i ett för övrigt späckat och fint program med fantastiska ungar. För ett år sedan var det någon vecka kvar till håret skulle falla, nu är det tillbaka. Tamejtusan.
Efteråt åkte vi traditionellt till Oscarshäll med sin vackra utsikt och goda mat. Hampus klämde två portioner rödspätta, tur man inte äter ute varje dag. Hem via Kolmården, Skenäsfärjan och Vikbolandet. Härligt för oss i framsätet, vidrigt för dem i baksätet. Man kan ju inte åka bil när man inte ska någonstans.
Idag skriver jag inte så mycket mer om mitt mående men är bloggen tyst orkar jag inte ens blogga. Annars har jag som mål att åtminstone skriva 2-3 inlägg i veckan. Skulle behöva enorma mängder positiv energi just nu, den är bara en liten fjärt.
Det går ju inte att låta bli att nämna att fotbolls-VM börjat och i kväll är det premiär för Sverige mot Sydkorea. Jag tror vi kan få svårt i vår grupp men minst tre matcher får vi se och sedan finns ju andra fina matcher att se. Spanien-Portugal var inte direkt händelsefattig och trillar Sverige ur kan man ju konvertera till islänning eller dansk - de har ju börjat finfint.
Efter frukost i morse tog jag mig i kragen. Tog med Julia ut på en liten promenad. 2000 steg, 1 km, 6 våningar, sandaler (andra skor klämmer fortfarande illa). Ett litet steg för mänskligheten men ett stort för människan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hemska besked
Jag gör inte dessa inlägg för medkänsla eller att någon ska tycka synd om mig. Dels är de min dagbok och som info för alla som faktiskt undr...
-
Det är här min historia, ur min synvinkel, om hur jag tar mig an kampen till ett fortsatt liv. Krasst sett flåsar döden mig i nacken, jag ...
-
Tidig morgon. Vaknade först vid halvfem med världens huvudvärk. Tog Treo och somnade om och gick sedan upp vid kvart över sju, fortfarande m...
-
Funderar på meningen och vinsten med det här. Både bloggandet och livet. Mår inte alls bra. Biverkningar? Monstret? Omvärlden? En kombinat...
Kram
SvaraRaderaKram
Radera