Hur länge orkar Marie kämpa?

Kämpa Marie, tavlan ni vet, auktioneras nu ut på Tradera - LÄNK. Jag skulle vilja se att hon säljs för så mycket som möjligt. Tomas skänker 10 % till Cancerfonden och en del av förtjänsten (på alla målningar) skänks till Stadsmissionen.

Marie kämpar. Hon är trött på att behöva kämpa men fortsätter att göra det så länge det behövs men just nu skulle det behövas mycket mer positiv energi. Hon är trött på allt som hela tiden påminner henne om cancer och som inte går att värja sig emot. Det tränger in genom ögon och öron och vrålar i hjärnan. Det mesta går att välja att inte ta in och hon är övertygad om att man kan tänka sig sjuk eller frisk, inte helt och hållet förstås, men det påverkar massor. Hon skriver här och lämnar det bakom sig. Kan hon i tanken vara frisk kan kroppen också bli det.

Jag har inte hört något från Onkologen ännu. Väntan, väntan - igen och igen. Jag är ändå ganska bra på att stänga av och inte bry mig om det jag inte kan påverka men det är svårt att planera vardagen då den avgörs så mycket av andras beslut om mitt liv.

Tänk vad underbart det skulle vara att gå upp på morgonen, göra sig i ordning och gå till jobbet. Att få stöna lite över att det är mycket att göra. Att vara så där härligt trött på kvällen efter jobb, skjuts till träningar, handling, möten, hushållsarbete. Inte att vara trött redan när man vaknar och vara glad att man orkar gå ut med soppåsen eller hänga en maskin tvätt.
Tänk att ha en vanlig förkylning (nej, vill inte ha det också) och känna när det vänder. När man sakta men säkert känner sig bättre och bättre och sedan har man glömt hur det var när man inte orkade. Det är inte bara tröttheten utan smärtan och stelheten i operationsområdet påminner mig och handikappar mig hela tiden. Jag har fortfarande efter två månader svårt att ligga på höger sida. Det gör riktigt ont att försöka sträcka upp högerarmen för att hänga tvätt eller ställa in porslin i överskåpen (det är dock lite bättre).

Idag är det förresten 20 år sedan jag och H liksom bestämde oss efter några telefonsamtal. Den här kvällen var vi ute och åt på Bacchus. Egentligen kände vi till varandra sedan 8 år men hade våra liv på varsitt håll.
20 år av glädje och sorg, liv och död. Tillsammans....

Avslutar med dagens "visdomsord":
Barn är mjuka, bilar är hårda. Bananer ska vara mjuka, päron hårda.

(Det vet väl vem som helst att saftiga päron och sträva bananer ger rysningar)