Jag började dock med ett besök för utprovning av bröstprotes. Den ligger alltså löst i en ficka i en speciell protes-BH men det ser verkligt ut när den väl ligger i BH:n när den sitter på kroppen och BH:n jag köpte var riktigt söt. Man får två stycken proteser och sedan får man en ny vartannat år. Det finns också varianter med "klister"/silikon som fäster mot kroppen och då kan man ha vilken BH som helst. Jag har inga som helst tankar på att göra en bröstrekonstruktion. Att operera mig om jag inte är sjuk kommer jag aldrig göra.
 |
| 4800 kr - skatteåterbäringen är här, prisa gudarna |
En halvtimme senare var det återbesök till en av kirurgerna som var med vid operationen. Han berättade vad Patologen hittat i bröstet. Det var i princip precis vad jag förväntat mig. Tumören syntes i princip inte, bara en slags rester i kärlen som tydde på att det funnits en tumör. I armhålan tog de bort tre lymfkörtlar varav det fanns en metastas på 1-2 mm. Detta är förmodligen samma lymfkörtel som punkterades och syntes i maj men som då var cirka 13 mm och som jag redan visste var "smittad". Att jag hade spridning till lymfsystemet var alltså inget som chockade mig. Beslutet som togs vid MDK-konferensen i tisdags var (ett förslag) att jag ska få lite mer cellgifter. Detta ska dock beslutas av flera onkologer på en intern konferens på Onkologen i nästa vecka, därefter får jag besked och ett läkarbesök på Onkologen. Jag är alltså färdigbehandlad kirurgiskt sett i nuläget. Ärret var till belåtenhet och den knöl jag känt är troligen en del av en muskel men jag ska ha lite koll. Om jag själv inte känner något som växer görs ingen kontroll av "bröstet"/brösten förrän ett år efter operationen.
Jag fick ytterligare en "ny" kontaktsköterska som jobbar på mottagningen på Onkologen. Jag har alltså en sköterska på Bröstkirurgen, en på behandlingsmottagningen på Onkologen och en på mottagningen på Onkologen. Hon satt ner med oss efter läkarbesöket och tog den onkologiska biten. Om det blir cellgifter blir det antagligen i tablettform i tre eller sex omgångar. Man åker till US var tredje vecka och hämtar ut tabletter för två veckors behandling hemma. Sedan har man uppehåll en vecka och därefter nytt besök och nya tabletter. Däremellan sedvanliga provtagningar för att kolla att immunförsvaret klarar behandlingen. Tröttheten jag känner är helt normal och inget som går över av att sova. Inte ovanligt att det sitter kvar ett år.
En extra tanke går idag till Johannes Brost och hans anhöriga. Det jäkla monstret igen...
Trettonhelgen ska visst bjuda på lite sol - äntligen. Ska försöka tvinga ut mig i ljuset och promenera lite.
 |
| J poserar och Henke fotar en gråmulen dag |
Jag tycker att det känns som ett positivtbesked.
SvaraRadera🤗 Absolut. Det kunde varit mycket värre!
Radera