Jag är vid liv

,

Nu har jag nog haft uppehållsrekord i blogguppdateringen. Jag har varit dåligt motiverad, haft besvärligt med foten men även haft lite skojigheter för mig. Dessutom märker jag att intresset av bloggen minskat. Kanske är det inte lika spännande längre?

Just nu ligger jag i sängen med laptopen i knät och försöker skriva. Det är inte det lättaste, skulle behöva ett annat tangentbord för jag gillar inte det här. Jag har ett externt trådlöst när jag sitter vid ett bord och skriver, världens skillnad.

Nå, vad har då hänt sedan sist? Massor förmodligen. Ska försöka uppdatera er lite.

Min blodblåsa på hälen håller tätt vilket ju är det bästa men attans vad den spränger. Nu är den något mellanting mellan vindruva och plommon. När det gäller det infekterade nageltrånget utnyttjade jag nättjänsten "Min doktor" i helgen. Skickade in en bild och min status och fick utskrivet antibiotikadroppar (Terracortril som egentligen är en ögon/örondroppe). Jag varvar med dessa och alsolomslag så det är nog lite bättre 1,5 dygn efter påbörjad behandling. Ögonen och näsan som runnit konstant har faktiskt varit bättre igår och hittills idag men så fort jag går ut börjar det spruta. Jag ger tån och blåsan  något/några dygn till men sedan måste jag nog få hjälp med problemen. Jävla biverkningar. De gör ju att jag både har lättare att få sår och det är svårare för kroppen att läka dem. Hoppas det går att använda mjuka träningsskor snart så jag kan komma ut och njuta av våren.

Jag tror inte ni vill se några bilder på vare sig tå eller häl - de är inte så trevliga.

Förra helgen spelade Hampus lag sin första träningsmatch som 9-mannalag. De spelar då på en lika lång plan som A-laget, dock något smalare och fortfarande inte full storlek på målburen samt numera även offsideregeln. Det ska bli kul att följa deras utveckling. Annandag påsk är det Hemköp Cup i Söderköping, en heldag i fotbollens tecken med på eftermiddagen dessutom premiär på "Parken" för IFK mot Brommapojkarna. Äntligen är även den säsongen igång.

På tisdagen var jag på provtagning inför läkarbesöket och planering av fortsatt cytostatikabehandling. Efteråt blev en planerad liten lunchträff en ganska stor sådan. Fem f.d och nuvarande kollegor som skrattade så vi tjöt, tror hela Lindahls uppmärksammade vår närvaro. Det är precis sådana små korta stunder jag överlever på. Då kan jag glömma allt elände och bara vara Marie. Jag anstränger mig förstås lite för att lyckas vara som vanligt och det är ju inte bilden av hela verkligheten. Blir oerhört sliten efteråt men också påfylld av energi och en liten, liten förhoppning att det kanske kan gå vägen, åtminstone några år. Det är tur att jag har de här stunderna när jag är helt själv hemma och bara kan vara. Jag passar på att göra små hushållssysslor och vilar däremellan. Försöker ha maten klar när de andra kommer hem.

På torsdagen var det dags för läkarbesök. Träffade min fjärde onkolog på fem besök där. Alla har varit bra och jag vet ju hur det är med bemanning och s.k. "randningar". Det här var också ett bra besök. Hen var snabb och ändå grundlig. Tittade på fotblåsan och tyckte jag skulle fortsätta som jag gjort. Sedan fick jag hjärnsläpp och glömde visa nageltrånget...
De små lungförändringarna behöver inte kontrolleras något mer. Sedan hade de diskuterat min förstorade lymfkörtel som på datortomografi synts i vänstra armhålan. Hen hade diskuterat med en överläkare och de hade beslutat sig för att inte utsätta mig för onödig oro och göra massa extra undersökningar i nuläget. Ett år efter operationen i november någon gång blir det ändå mammografi/ultraljud. Jag ska fortsätta med de återstående tre kurerna i nio veckor till och  efter sista kuren ytterligare ett uppföljande/kontrollerande läkarbesök. Jag är sjukskriven augusti ut. Alla prover var bra och allt hen klämde och lyssnade på fick också godkänt. Fick recept på ögondroppar och antidiarrétabletter. Efteråt träffade vi sköterskan och jag fick mina tabletter med mig hem, mår nästan illa när jag ser alla 140 samtidigt. Nu har jag ju faktiskt fått i mig mer än halva totala sista (?) behandlingen. Totalt alltså tre kurer (nio veckor) med intravenös EC. 12 veckor varje vecka med intravenös Paklitaxel och nu fjärde cykeln av sex med tablettbehandling Xeloda varje dag i två veckor. Däremellan opererades ju hela bröstet bort, blev infekterat och vätskade sig. Med andra ord är det inte så konstigt att kroppen är sliten.

I fredags var vi med barnen i Yxbacken så även Hampus fick åka lite skidor i år. Jäklar vad duktiga de är. Kastar sig utför huvudbacken utan att tveka. Jag är så glad att de fått lära sig något jag aldrig riktigt fick chansen till. Skönt att de är så stora nu att de klarar även liften själva.

I lördags hade vi besök av våra lika sportnördiga vänner A och R. Mycket babbel blev det. Igår var det ju våffeldagen så då bjöd vi I och L på eftermiddagsfika. Trevligt.

Nej, nu ska jag försöka peta i mig lite lunch och sedan övergå till lite fotvård, wish me luck!

Vårblomster