Ber om ursäkt för mina långa uppehåll med inlägg men de brukar bli desto längre som kompensation.
Ögonen och näsan rinner inte lika mycket så förhoppningsvis var det inte en biverkan. Nu kan jag stå ut med det. Blodblåsan håller på att skrumpna ihop men nageltrånget vill inte ge sig. Tror inte det är särskilt infekterat men gör ont som f-n när man vidrör det. Har kört med alsollösning och terracortrildroppar ett tag nu men det är liksom den där extra hudfliken som förmodligen döljer en liten nagelflisa. Jag har inte ont om jag inte slår emot. Ringde vårdcentralen som hörde min sin fotvårdare men rekommenderades att söka privat fotvård om det inte är så infekterat att jag behöver antibiotika eller operera bort hela nageln. Jag ger det över helgen om det inte blir värre och så hör jag med Onkologen när jag träffar dem nästa vecka. Om känner någon duktig fotvårdsterapeut kan ni få hojta.
Idag, eller egentligen i morgon bitti, tar jag sista tabletterna på kur fyra. 560/840 :-)
En veckas paus från tabletterna.
Igår ringde de från den Genetiska mottagningen. Det verkar som alla svar har kommit nu (ett halvår senare) och de undrade om jag kunde ta en återbesökstid på måndag så jag högg på den. Skulle verkligen bli förvånad om jag bär på någon av BRCA-generna då ingen kvinnlig släkting (och vi är många kvinnor) mer än jag haft bröstcancer. Om jag gör det får jag ta mig en tankeställare då. Bär man på genen har man en avsevärt större risk att drabbas av bröst- och äggstockscancer och därför rekommenderar man ta att ta bort bröst och äggstockar i förebyggande syfte. När man är mitt i kaoset skriker huvudet ta bort allt, NU. Men när jag nu tagit bort ett bröst och vet hur man mår efter en så stor operation vill jag inte göra en till i onödan. Äggstockarna är väl inte heller en liten operation. Skulle jag bära på genen gissar jag att kvinnliga släktningar blir erbjudna provtagning. Vad de gör med barn vet jag inte, ska ta reda på det. Tycker inte J ska behöva ta några prover innan hon är 18 och kan välja själv vad hon vill göra. Känns som onödig information att veta innan man har några bröst som är färdigutvecklade och går att operera bort.
Gjorde äntligen bokslut på fotofirman på påskdagen. Det var snudd på för mycket för hjärnan men fick ihop det till slut. Skönt att det är klart i relativt god tid. Ett år väntade vi till påskhelgen som då låg i slutet av april och när datorn inkl bokföringsprogrammet kraschat och deklarationen skulle vara inne dagen efter annandag påsk var det inte så muntert. Man lär av sina misstag. Säkerhetskopior och vara ute i god tid.
I måndags (annandag påsk) spelade Hampus lag Hemköp cup. Det var första cupen där det officiellt räknades poäng. Trodde inte jag skulle orka en hel dag men kämpade mig igenom den - det är ju kul också. Vi var på plats mellan 9 och 18 ungefär och det var skitkallt men jag laddade med underställ och termobyxor, kängorna är sköna men trycker på tån så jag fick stå där jag stod, att gå smärtade för mycket. Dessutom blåste en vidrig nordlig vind men solen sken och på små pytteställen med lä värmde solen riktigt skönt.
Killarna spelade först fyra gruppmatcher. 3-0, 4-0, 0-1, 1-0. Näst bäst poäng, flest mål och bäst målskillnad räckte till en final mot ettan i gruppen som gjorde tre mål i gruppspelet. Men släpper man inte in några så räcker det. Efter en jämn kamp blev det förlust med 0-1 men de kämpade verkligen. Det var deras första riktiga matcher med offside. Fick också se det första gula kortet delas ut (dock inte till vårt lag) och en hel de frisparkar. Domarna får med beröm godkänt.
Igår fyllde fotbollsspelaren tonåring. Kan inte förstå vart de åren tog vägen. Vi firade lugnt med lite släkt på kvällen och jag tror han var nöjd när han somnade.
Jag blir fortfarande mycket trött efter lätt ansträngning, även rolig sådan, så det gäller att disponera orken och prioritera. Värderar om det är viktigt ifall jag skulle vara död om en vecka. Nu tänker jag inte vara död om en vecka för jag och tjejgänget från gymnasiet ska upp till Chinateatern i oktober och se Ghost med bl.a. Peter Johansson. Det tänker jag göra allt för att klara. I de bästa av världar har jag börjat jobba då. Kanske varit på mammografi och ultraljud som inte visar något nytt. Kanske städat och röjt lite....
Nej, om jag tänker att jag är frisk så är jag det så länge motsatsen bevisats. Som en idrottare som inför ett stort mästerskap redan ser sig själv högst upp på prispallen. Jag tror inte hen ser sig sitta med två avslitna ledband på läktaren när finalen går.
Lill-Babs lämnade jordelivet igår. Hjärtproblem och som det sedan visade sig, aggressiv cancer. Förbenade monster. Hon som personifierat livet självt. "Leva livet, nu ska jag leva livet...."
Funderar ibland på om jag ska läsa bloggen i sin helhet från början. Jag har i princip inte läst något sedan jag skrev det. När jag slumpvis läser något minns jag knappt att jag skrivit det så som minne för mig själv är den absolut av nytta.
Dagens minne - Liten, ensam och sjuk
Hon är inte mer än två år, kanske tre. Jag tror hon har ont i magen och därför ligger hon inlagd på Centrallasarettet i Norrköping. Det får inte komma in några föräldrar och hälsa på. Hon ser dem vinka genom ett fönster i dörren ut mot korridoren, den ena halvan av fönstret täcks av en dammig persienn. Hon minns inte hur länge hon var där bara att hon var väldigt övergiven. När hon stod på knä i sängen, som hade gallergrindar, kunde hon genom en glasruta mellan salarna se ett annat barn ligga i sin säng, lika ensam. Nallepalten var med, han som senare på dagis fick ett drillborr i nacken och åkte karusell på detsamma när hon snurrade på borrveven medan alla barnen skrattade så de tjöt. Det är natt och mörkt ute men lyser svagt i taket. Med nallen i ena handen och hukad i sängen spelar hon och Nallepalten en hel ljudlös pjäs för det andra barnet som skrattar gott. Nåja, en halv pjäs kanske. Plötsligt stod en barsk sköterska med ögon som spjut vid sängen. Det gick inte för sig att hålla på och tramsa på det viset när man skulle sova. Sekundkorta minnen som förmodligen satt sina spår på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar