Tio dagar sedan jag skrev sist. Jag har varken haft ork eller tid och som jag skrivit förut så ser varenda dag i stort sett likadan ut så det skulle bli väldigt tjatigt.
Förra torsdagen fixade jag pass och beställde närprogressiva glasögon som jag kan ha när jag sitter vid datorn för att slippa leta runt i fältet var styrkan för just det avståndet är.
Redan i tisdags fick jag SMS att passet var klart och på torsdagen var glasögonen klara för avhämtning, snabba bud. Det får bli måndagsyssla att hämta dessa, kanske i samband med provtagningen.
Förra fredagen höll jag dock på att bryta ihop. Var på provtagning tidigt på morgonen inför behandlingen i måndags. Klockan 11.45, en kvart innan provtagningen stänger, ringde Onkologen och berättade att de missat att beställa en del prover så jag var tvungen att ta mig i väg för att ta ett rör till (det jag redan lämnat fungerade inte då det var olika sorters rör). Suck! Situationen räddades av fina kollegor på jobbet. Tack och puss! Onödigt slösande av energi som inte finns. Proverna visade sig dock vara bra. Leverproverna normala igen och inget att anmärka på så behandling blev det i måndags. Porten hade tyvärr korkat igen så de fick ge "propplösare" en halvtimme men sedan fungerade den fint igen.
I tisdags åkte jag och syster E på äventyr. En riktig feelgood-tur. Fina C som jag träffade på Brännö för cirka 8-9 år sedan när H och jag var på en veckas rehab för cancerdrabbade par. Vi har setts några gånger under åren och den här gången var lika härlig som tidigare. Första natten bodde vi på hotell i Mölnlycke och hann med en sväng på IKEA och ett litet klädinköp på Lager 157.
Resterande dagar har vi som sagt bott hos finaste C, energiknippet, godheten och själabotaren personifierad. Tack vare kortisonet har jag varit skapligt pigg och men tyvärr är det svårare att sova men dessa fantastiska behandlingar vaggar in kropp och själ i en kokong av bomull. Så mycket kärlek, ljus och framtidshopp man kan tänka sig. Jag skulle kunna skriva så mycket men det måste upplevas för att kunna förstås.
Just nu känner jag mig totalt överkörd och mosig. Det finns saker som oroar men de väljer jag just nu att behålla för mig själv och inte fokusera på för mycket. Negativ energi, och den ska undvikas.
Jag har inte mycket hår kvar men har beslutat att inte raka denna gång, möjligen klippa kort. Det får falla som det gör men borstar jag lossnar en apelsinstor hårtuss varje gång.
Nu har ni fått en lite hackig rapport och jag ska bara vara ett tag framöver. Om jag gissar kommer tiden som väntar vara den sämsta i varje cytostatikacykel. Sååååå trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar