Tänker varje dag att jag måste skriva något men vet inte vad. Dagarna flyter ihop. Skönast är att få gå och lägga sig för kvällen, det är väl det enda normala jag gör.
Jag väntar men vet inte på vad.
Tar fram datorn för att skriva och sitter bara och stirrar på skärmen. Jag tror att jag skulle behöva lite positiva nyheter för att förlösa skrivkrampen.
Jag har hunnit med behandling nummer två, med bara Paklitaxel, sedan jag skrev sist. I morgon är det provtagning igen och behandling nummer tre på tisdag. Tycker fortfarande det känns skumt att få cytostatika som bevisligen inte haft någon effekt. Det har inte hänt något med knölen i armhålan ännu, snarare har den väl i så fall blivit större. Men jag är ju inte onkolog så vad vet jag.
Igår samlade jag krafter och lyckades ta mig iväg på den sedan länge planerade stockholmsresan med "tjejgänget från gymnasiet". Vi åt en god lunch nära Strandvägen och sedan såg vi musikalen Ghost på Chinateatern. En helt okej scenversion av filmen men framförallt skönt att komma hemifrån och få lite miljöombyte.
Strandvägen och Nybroviken bjöd på sommarkvällsvärme och en fantastisk himmel på väg tillbaka till bilen. Större delen av gänget avslutade på restaurang men jag är glad att jag i förväg insåg mina begränsningar för det här var precis lagom vad jag orkade. Plus minus noll i energiförrådet. Mycket bättre än energikrävande, sugande, tråkiga saker som bara kostar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar