Röntgensvar och läkarbesök

.

Så sitter jag då här igen med en blank inläggsruta. Funderar.

I onsdags var det "äntligen" dags för läkarbesök med svar på röntgen från 19 december. Var så nervös att jag glömde "allt" jag skulle säga. Det bästa är nog att lämna röntgensvaret innan frågan om hur man mår ställs... Jag ville bara veta vad röntgen visade fort fort och få det överstökat.

Jag höll på att få hjärtat i halsgropen när hen (nr 7 eller 8) sa att om telefonen ringer är det bara läkare (6 eller 7) som också måste komma för "du är ett lite speciellt fall", inte helt tydligt. Hen (6 eller 7) dök dock aldrig upp men jag kände mig väl omhändertagen.

Det visar sig tack och lov att det fortfarande inte finns någon spridning till några vitala organ (huvud, lungor, lever, skelett). En del lymfkörtlar har krympt och en del har vuxit. Nu vill man göra punktion av någon/några av dem på halsen och i höger armhåla för att se så det säkert finns cancerceller där och att de inte är förstorade av någon annan anledning - den i vänster armhåla är ju verifierat en metastas. De ska ha konferens med kirurgerna för eventuellt kan man operera bort de sjuka lymfkörtlarna men de sitter lite illa till, nära viktiga artärer. Skadar men dem kan det vara morsning och goodbye. Vilket fall som helst verkar det som jag kommer behöva byta cytostatika eftersom de här senaste inte riktigt har gjort vad de ska. Här smyger sig ett litet "vad var det jag sa" in....

Nu på eftermiddagen ringde de och kallade in mig för punktion på onsdag. Ska vara fastande fyra timmar innan och måste stanna kvar för observation två till fyra timmar efteråt.
I morgon ska jag ta "blödningsprover", alltså se hur lättblödande jag är. Det är inte någon semester att vara sjuk. Jädrar vad jag skulle vilja jobba igen. Var tacksam när du på söndagskvällen tänker att det blir jobbigt att gå upp till jobbet på måndagen.

Jag är verkligen riktigt pisstrött på att bli stucken och skuren i. Röntgad så jag snart är självlysande. Livrädd. Vill inte mera. Ny väntan. Vänta, vänta - aldrig kunna andas.

Telefontid med onkolog på fredag men tills dess finns ju ingen analys av punktionen klar, däremot förhoppningsvis vad de kommit fram till på alla ronder/konferenser, om de hunnit med mig. Då har jag också förberett hen (7 eller 8) med lite frågor och information som jag skickade idag för att komplettera besöket i onsdags.

Just nu är det synen som jag tycker är jobbigast. Känns som den ändrar sig från dag till dag. Är det biverkningar av cellgifterna? Biverkning av något annat läkemedel? Åldersynthet som går jävligt fort? Jag vet i alla fall att det inte är någon hjärntumör - positiv energi.

Jag klappar mig lite på axeln. Sista veckan har jag tagit mig ut några rundor runt huset. Tio varv är ungefär tusen steg och jag har försökt att gå 10-20 varv per dag. Allt är bättre än inget - positiv energi.

Jag ser att det är många som är inne och tittar efter uppdateringar och jag ska försöka bli lite bättre på det. Vi närmar oss tvåhundratusen besök. Stor kram till er allihopa. Håll lite tummar så hör jag av mig igen när jag har något nytt att berätta.