Vänder det någonsin - trosorna på huvudet

.

Ja, hur långt hade vi kommit sist...

Jo, jag var ju punkterad och hade telefontid till läkaren i fredags. Blev inte mycket klokare av det samtalet. Punktionen med finnål (tunn) i armhålan hade för lite material i sig och går inte att analysera. Tyvärr var det ju tillräckligt med nål för att punktera kärlet och ge världens blåmärke. Väntar på svaret på körteln på halsen men allt annat än metastas skulle förvåna mig mycket. Jag har varit diskussionsfall på rond men fortfarande inga klara besked innan punktionssvaret finns. Enligt röntgensvaret föreligger s.k. "mixed response", en del växer, en del krymper och ska ändå tolkas som relativt stabilt. Förmodligen kommer det vara för svårt att operera och jag kommer inte kunna strålas. Återstår cellgifter och så länge vi inte vet provsvaret ges samma behandling som hittills i höst.

P.g.a mina symptom med synen, huvudvärk och ibland lite yrsel ska jag också genomgå MR av huvudet då det kan finnas tumörer i lillhjärnan som kanske inte syns på DT - orka!!! Ny röntgen, ny väntan och, om en månad eller så, läkarbesök på plats för att få svar. JAG VILL BLI UPPRINGD SÅ FORT SOM MÖJLIGT EFTER ATT SVARET FINNS!! Jag skiter i vad det visar (nästan). Jag bryter hellre ihop hemma än på ett mottagningsrum och jag vet ungefär vad jag har att förvänta mig. Det måste gå att ordna individanpassade arrangemang, undrar om det finns någon lag för det? Jag tror det är cancer i lymfkörteln. Jag vågar nästan inte skriva det men jag tror huvudet är okej. Jag har haft besvären så länge nu, ända sedan i våras och huvudvärken ännu längre, att en eventuell tumör borde vuxit och gett mer och mer besvär. Tror jag.

Jag har ganska låga vita blodkroppar (leukocyter) och lägre blodplättar (trombocyter) just nu. Trombocyterna ska på en normal människa inte vara under 160, jag hade 132 igår. Trots det blev det behandling idag och jag fick reda på att man behandlar ner till 100, sedan får man antingen skjuta på behandlingen eller ge lägre dos. Jag brukar ligga som lägst "viloveckan" vilket antagligen beror på en viss fördröjning från benmärgen till ut i blodet för värdena brukar stiga till nästa vecka trots att jag fått ytterligare en behandling.

Okej, då är det dags för muckelimuck bajsotur nummer tio eller tjugo den här hösten. Min port-a-cath fungerar inte som den ska. Idag kom jag en timme innan för att spruta Actilyse i den (en slags "propplösare"). Det hjälpte inte. Man ska ju både kunna spruta in lösning och suga tillbaka blodet (backflöde) i den. Backflödet fungerar inte. Jag har gjort två röntgenundersökningar och spetsen på katetern (själva slangen i det stora venkärlet) ligger som den ska. Nu kanske det blir ännu en röntgen med kontrast och i värsta fall måste jag operera om hela fadderitten. Tjoho!

Hoppas, hoppas, hoppas att jag inte ska behöva vara nyopererad på "den stora dagen" då Kanarieöarna redan bytts mot kanske SPA i Sverige och behöver inte degraderas mer. Vad sägs om badförbud och fulldos Panodil. Min sköterska skulle rådgöra med läkare i morgon och återkomma med besked.

Nåja, man bestämmer egentligen ingenting själv. Vi vet inget om morgondagen. Nu är NU och jag tänker i alla fall avsluta med en knorr. Det går inte att deppa ihop totalt, jag lever ju.

Jag har en ganska stor handväska och det är tur för jag har ALLT där i fall det skulle behövas. En del saker är där i korta i perioder av behov.
När vi stod och väntade på hissen grävde jag i väskan efter min mössa, tog den i handen och hissdörrarna gick upp. Kvinnan som steg ur såg lite förvånad ut, jag log och viftade lite med mössan. Kan lova att den snabbt åkte tillbaka ner i mörkret i väskan och jag kände mig tacksam att jag inte satte på mig den. Vid en del specialperioder, som för tre veckor sedan, är trosor med i standardpackningen om någon i familjen har kräksjuka och man måste ut och åka utan att veta om och när den bryter ut på en själv....

No filter but panties