Jag överlevde operationen :-)

Rond 3 mot monsteruslingen är klar. Opererad och entuttad. Trött och glad. Öm.

Det blir nog inget långt inlägg. Har nyss tagit mina Alvedon, ska snart ta morfintabletter och Innohep-spruta och sedan blir det sängläge.

Jag kom fram till  Helsa klockan 7.00 så vi satt i bilen en kvart innan vi gick in och anmälde mig. Bytte om till snygga nattskjortan, sexstrumporna och den ljuvliga huvudbonaden. Pratade lite snabbt med kirurgen som ritade upp på bröstet hur hon skulle operera och sedan blev jag hämtad av narkospersonalen. Julia följde med idag för att slippa vara orolig och "ensam" i skolan. Kramade henne och pappa hej då och sedan gick det löpande bandet. Blodtrycksmanschett, nål i armen, band runt benen (eftersom de lutar bordet), morfintablett, syrgasmask och god natt klockan 8,00 ungefär. En bra upplevelse var att slippa räkna högt och sedan domna bort. Det känns på något sätt förnedrande att inte lyckas hålla sig vaken. Istället blundade jag och körde mitt mantra "frisk, frisk, frisk, frisk, fri.....". Känner att jag går in i medvetandeförlust och operation i ett mycket bättre, positivt tillstånd än 10, 9, 8.... (positiv energi).

"Ta några djupa andetag". Oj, jag är vaken igen. Ligger i en säng. Hur hamnar man där? (Sara G, Lotta P?). Har en klocka mitt framför ögonen. Lite över 10.00. Andas och tittar. Tänker: Titta, titta, håll dig vaken, du ska må bra, du ska hem. Viftar på tårna och sträcker på benen. Vill inte ha blodproppar. Hör att de ringer Henrik och säger att jag är färdig. Julia skvallrar sedan att han fäller en tår på IKEA. Vi roar oss på olika sätt.

Kul med narkos och morfin

Får varm saft och suger i mig. Tänker inte kräkas. 8 x 7 är 56. Jodå, hjärnan är på. Tittar nedåt lite snabbt. Jodå tutte är borta (hemskt om de öppnat och satt ihop mig utan att göra något). Bara ett dränage. Inget från armhålan. Doktor berättar senare att hon bara hittat "fett" i armhålan, inga lymfkörtlar där operera bort men om jag förstod rätt några närmare bröstet. Tydligen ska inte tutte på mammografi - märkligt med alla olika besked jag får.
Det dröjer nu som sagt runt fem veckor innan jag får besked.

Det börjar ömma i såret nu och snart ska jag fylla på med morfin så sedan kanske jag slocknar. Ondast gör det just nu där dränaget går in. Får inte glömma min Innohep om en halvtimme... Det är ett helt företag att sköta.

Det är så skönt att det är färdigt och jag känner ju inte att tutte är borta men lite kommer jag nog sakna den. Just nu har jag en lösvariant instoppad i BH:n.

Nu ber jag om ursäkt om ni mår dåligt av bilden jag lägger ut men ska bloggen vara på riktigt bör man visa vad som faktiskt händer när man tar bort ett bröst och hur det ser ut. Dessutom kan man ju stötta andra att alla kroppar är bra så länge de är friska, sedan spelar det ingen större roll hur det ser ut. Mina knottror beror på min neurofibromatos....

Utan tutte (den ligger uppe i BH:n)