Tjena alla monsterhatare. Nu är jag lite på banan igen. Det var några hemska dagar fysiskt och psykiskt men i tisdags började jag ändå känna livsandarna viska igen. Tutte är fortfarande lite svullen men snart är den borta.
Nu ska jag försöka komma ihåg allt som hänt sedan jag skrev sist och vad av det som kan vara av värde att dela med sig. Det finns risk för lite fragment här och där och lite rörigt emellanåt.
Jag börjar väl med det viktigaste. Igår träffade jag kirurgen som ska operera mig och även min kontaktsköterska på kirurgen. Det var mycket information att ta in på 1,5 timme. Det blir operation nästa onsdag på Helsa (f.d Medicinskt Centrum) i Linköping. Jag är första patient på morgonen och det känns skönt eftersom jag brukar må så dåligt efter narkos. Då har jag några timmar på mig att piggna till innan de stänger för dagen och i värsta fall får jag en natt på US. Dessutom behöver jag ju inte vänta på att patienten före mig ska bli färdig utan jag gissar att man kommer igång på någorlunda utsatt tid. Man tar bort hela bröstet och man tar även bort de lymfkörtlar som behövs. Jag ska själv ta blodförtunnande sprutor (Innohep) i magen för att undvika proppbildning. Jag börjar hemma dagen innan operation och sedan tar jag totalt tio stycken (en per dag). På kvällen innan och även på morgonen sker den obligatoriska Hibiscrub-/Descutanduschningen. Jag kommer få dränage insatta i operationssåren och dessa ska tas bort på vårdcentralen efter fem dagar och efter ytterligare fyra dagar ska jag på sårkontroll hos min kirurgsköterska. Ungefär fem veckor efter operation får man träffa sin kirurg för att få resultatet på det man opererat bort.
Det verkar inte som det kommer vara aktuellt med någon strålning då jag redan är strålad 25 gånger för 10 år sedan. Märkligt att man kan få så mycket olika besked beroende på vem man pratar med.
Min stackars lilla tutte ska åka på mammografi utan mig. Det känns ju helkonstigt att tänka på men det är för att man ska kunna markera ut vad det är i bröstet patologerna ska titta närmare på.
Jag fick även träffa en sjukgymnast och fick med mig lite rörelser man ska utföra tre gånger om dagen efter operation för att komma igång med armen och att inte operationsområdet ska bli så stelt och orörligt. Jag fick med mig en så kallad förbands-bh som man ska bära dygnet runt första veckan och sedan hela tiden dagtid. Vid läkarbesöket kommer jag även prova ut en "riktigt bröstprotes" (alltså en "kudde" som man lägger i en protes-bh).
I nuläget vet jag/vi inte om jag kommer göra någon bröstrekonstruktion eller inte och det blir i alla fall inte första året. Det kommer förstås spela roll vad den genetiska utredningen visar angående det andra bröstet. För min del är jag hellre platt och frisk än genomgår kirurgi som enbart har utseendemässig betydelse. Däremot kan det ju bli jobbigt för tex ryggen om man bara har ett bröst. Nåja, det är långt fram. Till exempel vill jag ju gärna veta att min kontrollröntgen av lungorna inte visar på några metastaser där.
Normal sjukskrivning efter en bröstoperation är tre veckor. De flesta brukar ju först genomgå kirurgi och sedan cellgifter. Jag som gjort tvärtom känner mig lite stressad av det. Det var inget vi diskuterade men jag hoppas de inte tänker att jag ska börja jobba fullt redan efter nyår. Även om det är det jag önskar mest av allt måste det ju finnas en rimlighet i saker och ting. Jag vill inget hellre än må så bra att jag kan jobba igen men jag hoppas de även tar hänsyn till den totala tröttheten efter en tuff cytostatikabehandling. Jag tar en dag i taget så får vi se....
I tisdags kom ett blombud med en härlig bukett från familjen Nilsson. Tack så jättemycket. Det finns ett litet dilemma. Jag är inte riktigt säker på vilka av de Nilssons vi känner som är skyldiga. Jag har mina misstankar men är inte hundra. Jag är vilket fall som helst väldigt tacksam...
Jag har ju tidigare skrivit om att jag sökt ersättning från LÖF (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag) och häromdagen fick jag besked från dem att jag har rätt till ekonomisk ersättning för bl.a. "sveda och värk" beroende på försenad cancerdiagnos. Det här har inget med att anmäla någon/några att göra och inga stora belopp eftersom jag ändå skulle behövt genomgå samma behandlingar men ändå en slags upprättelse för mig. Jag gjorde vad jag kunde...
Om man inte biter ut tänder eller stoppar upp bomullstussar i näsan kan man slå till med årets vagel (eller om det är en ögonfrans som börjat växa tokigt). Jag ser ut som jag fått en riktig käftsmäll över högerögat och det är inte särskilt skönt men tänker att allt klär en skönhet.
torsdag 9 november 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hemska besked
Jag gör inte dessa inlägg för medkänsla eller att någon ska tycka synd om mig. Dels är de min dagbok och som info för alla som faktiskt undr...
-
Det är här min historia, ur min synvinkel, om hur jag tar mig an kampen till ett fortsatt liv. Krasst sett flåsar döden mig i nacken, jag ...
-
Tidig morgon. Vaknade först vid halvfem med världens huvudvärk. Tog Treo och somnade om och gick sedan upp vid kvart över sju, fortfarande m...
-
Funderar på meningen och vinsten med det här. Både bloggandet och livet. Mår inte alls bra. Biverkningar? Monstret? Omvärlden? En kombinat...
Allt klär en skönhet. :D
SvaraRadera😉
RaderaBuketten var från oss, Madde o Lasse med familj. Tänker på er varje dag, kram
SvaraRaderaTrodde nog det...
RaderaTack fina ni. Den var jättefin Vi tänker mycket på er också. Vi får försöka ses någon gång när vi alla är i form ❤️
Kram 🤗
Gärna. Vi kämpar på ��
RaderaDet skulle vara hjärtan efter men blev frågetecken istället. Vet inte varför.
Radera