Marie har kommit hem

.

Äntligen är hon hemma, tavlan ni vet - "Kämpa Marie". I fredags fick jag ett meddelande på Messenger att nu minsann var hon på G. Jag hade faktiskt själv funderat på en tur till Örebro just den här helgen men orken tröt. Snälla Tomas tittade förbi på väg till sin släkt utanför Söderköping. Vi hade ett underbart väder men just när vi hälskramat och tagit oss upp på altanen började åskan gå och det föll några regndroppar. Hon har kraft Marie. Nu gäller det att hitta en bra plats för henne. Just nu har hon hamnat i hallen för att inte katterna ska ge sig på henne.

Nu är hon här

 En liten snabbfika och lite småprat hann vi också med. Vi konstaterar att det nog är 25 år sedan vi sågs sist. För Er som undrar hur vi känner varandra så började det som extraarbetare på McDonald´s sisådär 1985-1986. Det var en kul tid med många underbara människor. Vi partajade på kvällar och nätter och gick i princip direkt och jobbade och jag tror ingen klagade på vår arbetsinsats, vi var ett skönt, arbetssamt gäng. Dessutom gick Tomas och jag samma gymnasieskola, han ett år yngre än jag. När vi vinkat hejdå gick det fem minuter så kom solen fram igen. Henke lyckades ändå smälla av en bild med mobilen på "överlämnandet" under tak, bjuder på BH-bandet....

Det händer mycket på en vecka. Jag skulle vilja skriva varje dag men den här veckan har varit både fylld med aktiviteter och trötthet.

Idag, punktligt en tisdag vecka två av Xeloda, kom diarréattackerna. De börjar som ett illamående, sprider sig ner och hela bröstet krampar, magen sväller upp och det är en lättnad när det "sätter igång" för man får nästan panikångest. Förhoppningsvis sista attacken för på torsdag morgon (trumvirvel) sväljer jag de sista tabletterna.

Barnen har hunnit med en del fotbollsmatcher. Så härligt att se dem. J spelade 1-1 i onsdags kväll och H vann med 7-2 i söndags. Underbart väder och härliga spelare och hejaklackar.

I söndags fyllde våra underbara katter fjorton år. Som tur är mår de bra och jag hoppas de får vara friska länge till. De är verkligen riktiga familjemedlemmar. Här är de nyss hemkomna till oss.

Brorsan och Lurvas 3 månader

I morgon hoppas jag att min tå blir opererad på vårdcentralen. Jag orkar verkligen inte vänta på att remiss ska skickas för något större ingrepp. Jag tror de klarar av det i morgon, annars tar jag snart saxen själv. Hoppas också att läkningstiden är snabb för jag längtar efter att simma. Jag har inte kunnat bada i bassäng/sjö på över ett år. Först hade jag picc-linen, sedan op- såret och nu har tån trilskats. När man lagt om lille totten och vill duscha får man ha lite fantasi.



Funkar kanon

Varnar känsliga tittare för nästa bild men för att ni ska förstå hur ont jag har ibland behövs kanske bildbevis....

Ett s.k. svallkött

Lite trevligare bilder visar sig i naturen. Både körsbär- och äpple blommar överdådigt. Syrenerna är på väg och allt bara exploderar. Glad att jag inte är pollenallergiker för under tiden jag skrivit detta ute har tangentbordet fyllts av gult mjöl. Det är en underbar tid. Jag njuter av nuet trots att maj inneburit så mycket tråkiga minnen genom åren. Men då var då och nu är nu. Mindfulness.

Körsbär och hus

Äppleträdet

Igår var jag på en extra provtagning inför eventuell tåoperation. Det vita blodkropparna och infektionsparametrarna var bra. Tummen upp! Tummen ner på att man på provtagningsmottagningen, som ligger på våning två i en av entréerna till sjukhuset, numera måste bege sig till en annan entré och anmäla sig i centralreceptionen på bottenplan. Tur jag kan gå och att jag uppmärksammade lapparna på dörren så jag hann fram och tillbaka innan de stängde en kvart senare klockan 12. Två andra patienter i väntrummet upptäckte det när de redan suttit en god stund. Jag är glad att jag är skapligt rörlig, det finns de som har det värre.

Efter provtagningen hälsade jag på lite på jobbet, tog med en sallad och lunchade på gården. Loggade in och bytte lösenord där det behövdes. Man måste ju vara redo när det är dags på riktigt för annars brukar det alltid strula första dagen efter "ledighet". Vill vara vanlig och jobba igen men tacksam att får sommaren för återhämtning (om nu FK får tummen ur arselet, en vecka kvar på beviljad sjukskrivning).