Idag ringde "äntligen" min handläggare på Försäkringskassan. Det tog bara 3 månader att få kontakt från att jag visste vem hen var. Senast lyckades jag trycka på #8#7#9#3679865 och tala in ett meddelande så hen kunde ringa upp mig. Gillar inte att bli uppringd som ett överraskningsmoment. Vill ringa när jag är redo, vill och är beredd. Jag har enligt reglerna inte någon allvarlig sjukdom så jag kan inte räkna med fortsatt 80 % ersättning utan får nöja mig med 75 %. Det hade varit skillnad om jag låg döende på sjukhus.... prisa gudarna.
Får väl ändå vara glad att själva sjukskrivningen är godkänd och att jag inte behöver stressa över det. Då jag äntligen fick besked om detta kunde jag söka ersättning från "Förenade Liv" vilket var lite lätt krångligt. Deras IT-enhet borde kunna ändra i en digital blankett så datum går att ange i fritext. Eftersom jag ska ange när jag blev diagnostiserad vid förra cancerbeskedet, när jag blev frisk och mellan vilka datum detta var hade det underlättat. Nu fick jag klicka mig tillbaka i en kalender en månad i taget, tio år, fyra gånger. 480 klick....
Ändå måste jag ringa och komplettera i morgon = telefonkö...
Så har jag då ändå kommit till den morgondag då jag ska hämta de sista 140 Xeloda-tabletterna. 14 dagar kvar. Lite läskigt men riktigt skönt. Förhoppningsvis kommer jag nu få tillbaka krafterna och hoppas, hoppas, hoppas att monstret håller sig undan. Jag vill få tillbaka min ork, vill verkligen jobba - på riktigt, för allas skull.
Min tå är sämre igen, det ömmar och varar lite men nu tycker fotterapeuten att jag ska vända mig till vårdcentralen för operation. Jag ska höra med min sköterska på Onkologen i morgon. Kanske är det bättre att vänta med operation tills cellgifterna är färdiga.
Den som lever får se....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar