Vilken kämpig dag. Ibland vill jag inte vara med om det här längre. Ta bort mig men sätt inte dit någon annan. Jag är en människa med både känsel och känslor. Det får man aldrig glömma bort. Under dagen har jag träffat sju olika personer som, liksom jag, arbetar inom vården. Sju helt olika möten.
Var på Onkologen på förmiddagen. Den första som sprang i fatt oss och frågade om läget var "min" sköterska som jag inte träffat sedan före operationen. Nästa besök om tre veckor blir förhoppningsvis hos henne om allt klaffar. Idag fick jag träffa en gynekologonkologsköterska (sug på den stavningen) eftersom influensan invaderat "bröstpersonalen". Egentligen skulle jag ju varit på Onkologen på eftermiddagen idag men självklart kom kallelse om min röntgentid i Norrköping 45 min tidigare samma dag. Lättast var då att ändra Onk. Vi träffade också kuratorn en snabbis för första gången för information om rehabiliteringsresor och annat stärkande som finns att söka medel för.
Eftermiddagen tillbringade jag på röntgen. Förra gången kunde jag ju få kontrast genom picclinen men nu blev det stick - det gick åt några försök att hitta i mina numera obefintliga kärl i vänsterarmen. Tur man är tålig för det är inte direkt skönt att bli stucken i kärlet på "handledsknölen" men det gick bra, gjorde lite ont att spola koksalt bara och har en liten extra bulle där nu. Kontrasten kände jag inte av som tur var och undersökningen var som vanligt snabbt klar. Lite skillnad mot MR av brösten som tog upp mot en timme. Jag hann ju nästan inte med mitt mantra.
I den bästa av världar skulle inte patienten behöva vänta mer än några timmar eller kanske ett dygn på ett röntgensvar. En patient med artros i knäna kanske inte bryr sig om det tar två veckor men med en cancerdiagnos känner man giljotinen över nacken. Eftersom jag själv arbetar med både röntgensvar och övrigt där det handlar om att ha patienten i fokus vet jag att det finns naturliga och nödvändiga flaskhalsar men som sagt man kan få drömma.
I kväll tar jag de första fem av 140 tabletter i andra cykeln. På't igen.
Nålen på plats |
Puss och mina varmaste styrkekramar. Det finns bara en du ����
SvaraRaderaPuss och mina varmaste styrkekramar. Det finns bara en du ����
SvaraRaderaKämpa på Marie. Du är snart i mål som vinnare. Kram
SvaraRaderaHåller tummarna för bra rtgbesked.Ska själv på datortomografi på tisdag, sen blir det jobbig väntan för mig också.//Ullis
SvaraRadera