Väntan är över

.

Det är outhärdligt att vänta. Jag har bara försökt att få tiden att gå. Tur att jag gillar sport och kan titta på OS. Jag har också förberett mig mentalt på att det kan vara ett dåligt svar utan att för den skull gå ner mig totalt. Fallet blir inte så högt som om jag tror allt är lugnt och så visar det sig vara metastaser överallt. Det fulaste ordet som finns - metastas.

Jag har inte heller vågat ta mig hemifrån själv för att hela tiden kunna svara om det ringer och kunna ta alla slags besked.

Min sköterska ringde strax före lunch. Kände när det var hon och inte läkaren att det luktade bra besked.

Det ser bra ut. Lite småskräp bara.... Jag kommer få hela svaret i handen nästa gång jag hämtar tabletter. Jag gjorde ju alltså datortomografi av buk och bröstkorg, typ från snippan till axlarna alltså. Det finns inga skelettförändringar, inga förändringar i organen i buken. Jag har en förstorad lymfkörtel i armhålan på vänster sida men den ser inte farlig ut och jag vet att jag haft den på tidigare röntgen. I lungorna finns de små förändringar jag hade förra våren kvar oförändrade och det är bra. Hade de växt hade det inte varit bra och hade de försvunnit hade det ju kunnat vara små metastaser som försvunnit av behandlingen.

Just att inte få fjärrmetastaser (metastasen i armhålan jag haft är en lokal metastas) är det viktigaste av allt. I det läget "kan man inte längre bli frisk", bara förlänga livet så länge cellgifterna biter.

Nu tror jag ju både på traditionell behandling och alternativ så jag kommer alltid tro på "mirakel". Jag tänker fortsätta med mina vitaminer, mitt kinesiska te, gurkmeja och så länge det går en stark tro att glädje, humor och ro i själen enbart gör gott. Jag har minimerat bröd och sötsaker och det har gjort en del på vikten. Vet att just övervikt i sig innebär en högre risk för bröstcancer och tänker man alternativt älskar cancerceller socker och monstret ska inte ens få lördagsgodis.

I kväll får vi fira. Barnen har gått på sportlov, jag har fått fina svar och Julia har namnsdag.

Jag har nästan en vecka kvar av den andra cellgiftskuren, sista tabletterna tar jag på torsdag morgon. Jag har relativt få biverkningar än så länge, mest trötthet och lite illamående. Hampus och jag är förkylda men jag tror mitt håller på att släppa. Peppar, peppar har jag varit relativt frisk den här tiden när jag varit sjuk :-)

 Nu ska jag njuta av livet!