torsdag 28 september 2017

Allting närmar sig....

Igår skickade vi in ett gäng monsterkrossarsoldater i kroppen igen.

Känns som varje behandling går snabbare och snabbare och tiden däremellan också. Snart tjugo veckor sedan diagnos, nästan ett halvår. Enligt nuvarande plan är det fyra behandlingar kvar. Fyra provtagningar. Tre omläggningar och en borttagning av picc-line.  Ja, det kommer ju lite mer efter det men nu är nu och jag fokuserar på en sak i taget.  

Tittar man på mitt inläggsarkiv blir det färre och färre inlägg varje månad. Till att börja med hade jag  massor att skriva, nu känns det lite tjatigt. Har inte heller samma ork som i början och vill gärna göra vettiga inlägg. Oktober/november blir nog annorlunda. Vad som än händer kommer det hända nya saker.

Som vanligt ganska pigg efter kortison (Betapred) och behandling. Trotsade folksamlingar för att skaffa lite nya kläder och skor. Vi var ganska ensamma kl 10.30 på Ikanohuset så det var skönt. Det är ju inte bara baciller som är otrevligt utan stimmigheten som gör mig yr och svag men det gick bra. Blev 5 nya överdelar, ett par byxor, en jacka, höstkängor och "sneakers" samt en "höst-/vårjacka". Försökte komma utanför boxen svart, grått, brunt och lyckades skapligt i alla fall. Hade velat hitta en ny väska men blir så trött på att de nu oftast bara stängs med knapp. Jag vill gärna ha en dragkedja.

Förra hösten när jag var så orolig för bröstet (långt innan diagnos) gjorde jag inget i onödan. Magkänslan. Till exempel avbokade jag frissan två gånger för det kändes onödigt att betala för klipp och färg när jag ändå kanske hade cancer och skulle tappa håret. Hoppas den här magkänslan också är rätt. Positivt tänkande! Nya kläder, fortsatt liv.

Inte världens bästa bilder


Häromdagen när jag försökte ta lite luft ute på den del av tomten som är skog hittade jag ett helt bestånd svart trumpetsvamp. Jag håller mig mest till kantareller, trattisar (plockade) och champinjoner (köpta). När vi kom hem från Linköping kom kusin S med man och fikade och plockade trumpeterna. Praktiskt och lättåtkomligt och till glädje för oss båda. Det blev nog några liter. Har fått bildbevis att de nu ligger i svamptorken.


Just nu vill jag bara vara på andra sidan nästa vecka. Ha ett utgångsläge liksom. Vill att cellgifterna är färdiga, att kroppen kan börja återhämta sig, blodvärdena stiga och orken komma tillbaka. En operation kommer ju vad jag förstått ganska snart inpå avslutad behandling och den lär ju ta på krafterna. Vill ut och gå raska promenader för att så småningom få till det där fina löpsteget igen :-). Kunna ta backen (gåendes) här hemma utan att flåsa. Att få cykla med vinden i håret (ja, jag har hjälm). Kunna köpa nästa omgång kläder i en storlek mindre. Tänker att bara viljan är positiv och läkande. Kropp och själ. Själ och kropp. Yin och Yang. Balans.

1 kommentar:

Hemska besked

Jag gör inte dessa inlägg för medkänsla eller att någon ska tycka synd om mig. Dels är de min dagbok och som info för alla som faktiskt undr...