Likväl som man aldrig på jobbet ska säga att det var länge sedan man var sjuk, VAB:ade och liknande (då inträffar det på beställning) ska man aldrig säga att torsdag blir nog en toppendag.
Torsdagen var inte som den brukar. Jobbigt om bröstet ska fortsätta rodna och svullna och cytostatikan inte tar på det. Jag var riktigt trött, ingen betapredspeed. När sedan lite, som egentligen var småsaker, gick emot mig kom syndafloden tårar. Samtidigt är det oerhört skönt att gråta, önskar jag kunde göra det oftare. Fick tvinga mig till lite hushållsarbete som tvätt, disk och matlagning. Måste ju göra något också.
Igår var bröstet faktiskt lite bättre igen men sedan kom den traditionella fredagskvällsångesten som ett slag i huvudet. Märkliga panikattacker som tack och lov går över på några timmar. Natten var inget vidare och nu har jag vaknat med ont i halsen så det blir att lyssna på kroppen. Kurerar mig med lite smått och gott och håller tummarna att mina vita blodkroppar nu jobbar på och blir flera. Nu vet jag knappt om jag vågar skriva det här men jag har ingen feber, inte hittills i alla fall.
Jag vill ju gärna få allt gjort nästa vecka. Provtagning och behandling som vanligt måndag och onsdag och däremellan besök på Genetiska mottagningen på tisdag. Ska bli intressant att se vad de tänker göra. Att jag har min diagnos neurofibromatos är ju redan verifierat sedan många år och ett släktträd har jag lämnat in och varit på besök för för flera år sedan men då tror jag bara de utredde behovet av att eventuellt undersöka de s.k BRCA-generna, ärftlig bröstcancer, och ingen tidigare nära släktning har haft sjukdomen så det gjordes aldrig. Får man önska vill jag ha ett okej att ha möjlighet att välja bort det andra bröstet också. Svårt att veta när det är skarpt läge men just nu känns det som ett självklart alternativ. Tog faktiskt och googlade precis nu (undviker annars all statistik som ändå inte säger något om hur det går för just mig). Forskning visar att patienter med NF1 löper 4 gånger så hög risk att drabbas av bröstcancer och man har föreslagit screening redan från 30 år men samtidigt kan de benigna tumörerna man har som NF-patient övergå till maligna av strålning. Pest eller kolera? Varför fick man inte bli normal, vad nu normal är?
Nu har jag fått tejpa fast två tånaglar. Den ena blev infekterad men det egenvårdade jag med en bomullstuss Alsolsprit ett dygn. Några års erfarenhet av vårdcentral sitter fint ibland.
Hittade en snajsig huvudbonad i en låda. Så man vet sitt ursprung liksom. Lite som de där gamla bilderna på bebisar med ett stort tryck "Tillhör Landstinget" på magen. Nu är vi ju inte ett landsting längre utan en "Region" med blåklinten som symbol. Tror dock denna blir för hemmabruk, eller kan man få lite VIP-behandling med den på sig?
Nu ska jag myspysa med Lurvas som kom och sällskapade och kanske blir det lite TV också. Full fokus på framtiden och i första hand nästa vecka. Även om jag undviker så gott det går kan jag inte låta bli att tänka längre fram än så. Igår lade jag in barnens terminstider och lovdagar i kalendern. Hampus fyller år på påsklovet nästa gång. Blir tonåring. Är jag där då?
Ta hand om er och njut av livet så länge det bara går. Inget vet vad som händer. Ingen är garanterad morgondagen. Jordbävningar, orkaner och kärnvapensprängningar eller en liten tur med en u-båt man aldrig kommer hem från. Lite cancer kanske bara är en spik i foten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar