Blir du läsare 100 000? Carpe diem....

Jag har skrivit det förut. Det är sanslöst att jag på mindre än fyra månader haft 100 000 läsare (hundratusen!!). Förvisso inte unika men ändå. Även om jag bara skulle ha tjugo om dagen så fyller ju bloggen sin funktion för mig som dagbok och minne och något till exempel mina barn kan ha "glädje av" (nåja) framöver. Kan jag även vara inspiration för andra är det fantastiskt. Olika människor läser nog av olika anledningar. Kanske är man sjuk själv, kanske undrar man hur jag mår, kanske är man lite "snaskig", kanske är det nyttigt att få en push att själv "fånga dagen" så länge det går.

Idag dök det upp ett årsminne på Facebook jag gärna sluppit se. Den dagen jag konstaterades frisk från cancer i bröstet, bara en inflammation. Jag skrev ett glatt inlägg, tog ett kort på Onkologhuset och lade ut. Aldrig mer skulle jag dit. Utan att ljuga kan jag säga att magkänslan redan då inte riktigt stämde med glädjen i inlägget. Några månader senare efter att även hudbiopsierna (om de nu var mina) var okej bjöd jag på tårtor på jobbet och tackade livet. Märkligt. Glad men ändå inte riktigt glad. Jag är faktiskt lugnare och gladare idag trots biverkningar och konstaterad sjukdom. Hoppas få bjuda på flera tårtor och tacka livet. Jag tackar livet varje dag (nästan) och konstaterar att det är så många som inte finns bland oss idag som gjorde det för ett år sedan och som då inte hade en tanke på att det skulle vara slut nu.

Man kan inte annat än göra sitt bästa för att varje dag ska få förutsättningen att bli en bra dag. Slumpen eller ödet eller vad man kallar det tar tyvärr inte hänsyn till hur du uppför dig. Livet är livsfarligt.

Idag har jag tvingats vara tekniker igen. På grund av den nya routern fungerade ju inte nätverksskrivaren heller. Sådant gör man ju inte ens varje år men tillslut kopplade synapserna i hjärnan ihop sig igen. Älskar ju egentligen tekniska lösningar, fysik, matte och vetenskap. Kan ångra att jag inte läste mer sådant och utbildade mig till något inom de områdena. Man borde vara 25 och ha 50 års livserfarenhet och man borde tappa alla tänder och få nya en gång till vid 25 när vettet kommit ikapp.

Mina länkar till bloggen är ju offentliga på Facebook så skulle du råka vara läsare 100 000 ta gärna en screenshot och lägg upp i kommentarsfältet där. Jag är lite nyfiken på vem du är. Kan inte lova något pris men jag kan köpa dig årets rosa band, det gjorde jag själv i onsdags. Efva Attling är årets skapare. Även hon drabbad av monstret men likt många andra kända personer varit tyst om det tills nu.

Jahopp, vi får se när jag skriver igen. Pigg ännu så länge men monstersläggan är obevekligt lurig vad gäller styrka och tidpunkt. Helgkram till er alla!