Helgerna är vidriga. Har mått riktigt bra torsdag, fredag men idag är hela skiten skit igen. Får riktiga panikångesttoppar, trött men kan inte sova, diarré, huvudvärk, muskelvärk, hjärnan orkar inte tänka klart, arg som ett bi (stackars min familj). Känner igen allt och jag brukar överleva även om det inte känns så. Faktiskt känner jag sekundkorta stunder att jag på riktigt lika gärna kunna vara död för ett liv utan att leva är inget värt.
 |
| Sommaren 2017 |
Det är inte bara biverkningarna utan hela situationen. Jag vill också äta middag med vänner, plocka svamp, göra om hemma, gå på restaurang, shoppa (nåja, lite i alla fall), ta cykelturer, få bada/duscha. Jag vill inte äta sjuttielva mediciner. Jag vill inte längre ha kalendern bokad med aktiviteter som är en påminnelse om sjuk, sjuk, sjuk, sjuk. Jag vill inte att "alla" kändisar dör av cancer. Jag vill inte se prinsessan Dianas begravning med de sörjande sönerna eller se på Sofias Änglar. Jag matas av onödigt vetande.
Jag är inlåst i mitt eget fängelse. Jag är väldigt, väldigt ensam bland en massa människor. Jag vet knappt vad som händer utanför och sociala medier är det absolut sämsta sättet att få reda på det. Finns det några som pratar med varandra nu för tiden?
På tal om sociala medier. Jag är inte världens bästa gillare och kommentator. Ibland vill jag inte se men oftast handlar det om att jag har fullt upp med responsen på mina egna inlägg/länkar till bloggen. Mer orkar varken jag eller ögon.
Men som sagt. Ofta är jag i andra änden i känslan av berg-och-dalbana också och de dagarna är ren lycka och jag är oövervinnerlig. Tyvärr är det inte bara att ta sig i kragen för då skulle jag göra det. Jag är fruktansvärt tålig med hög smärtgräns och positivt lagd men det hjälper inte alltid, ibland kanske det faktiskt stjälper.
Trodde inte det skulle bli något inlägg överhuvudtaget den här helgen heller men nu har jag fått gnälla av mig och ångesten har lagt sig lite. Skriva är bra grejer det. Nu tänkte jag faktiskt skingra tankarna med Finnkampen och ta nya tag med min egen monsterkamp.
Skänker en extra tanke till ett speciellt brudpar idag och önskar er all lycka.
Tufft, jag är i lite samma läge som du fast värre. Har spridd trippelnegativ bröstcancer metastaser i mediastinum sedan sept -15. Det är så tråkigt att klockorna stannar och blommorna vissnar. Fick cytostatika på US i Linköping i går. Har vi kanske samma kontaktsköterska K B? Hoppas du mår lite bättre efter finnkampen, det brukar pigga upp,//Ullis
SvaraRaderaHej Ullis!
RaderaSkulle vara kul om du skrev ett mail till mig: mariesadress@telia.com eller skickade ett meddelande i Messenger. Då vi har samma typ av cancer och båda behandlas i Linköping känner jag att det vore skönt med någon i närheten att skriva till/med. Kanske har vi behandling samtidigt någon gång.