Dagen efter.....

Igår blev som sagt omgång fyra av tolv av. Totalt sett har jag fått sju behandlingar av femton och passerar alltså mitten nästa gång.

Jag hoppas förresten att det blir tolv behandlingar. För första gången tvivlar jag emellanåt på att det går åt rätt håll. Första tre behandlingarna i rond ett märkte jag en sådan skillnad efter varje behandling, det där med att bröstet blev mjukt och svalt. Sista dagarna innan nästa omgång blev det dock lite sämre igen. Nu tycker jag inte att förbättring är lika tydlig och det har börjat rodna emellanåt igen. Hade laddat med frågor till min sköterska men tyvärr var hon ju hemma med sjukt barn och sådant kan man ju inte rå för. Vill gärna ta det med just henne och jag tror inte de avviker från behandlingsstrategin förrän efter behandling åtta när jag gjort mammo, ultraljud, MR och efter de haft MDK (multidisciplinär konferens) och jag varit på läkarbesök men jag vill ändå fråga. Mardrömmen är att det inte går att krympa tumören och att operation är omöjlig. Det är ju betydligt svårare att hålla modet uppe när man inte känner någon framgång men jag håller ändå modet uppe, det går ju lite fram och tillbaka.

Om jag inte vore så in i bomben trött. Trots det blir nätternas sömn upphackad och på morgonen pågår fortfarande kampen med mig själv att inte lägga mig i barnens sätt att hantera det där med att komma iväg. Jag blir så stressad. Det var bättre att vara på jobbet, lyckligt ovetande.

Idag har jag varit på lite "hemliga" äventyr. Jag kanske återkommer om det vartefter, vill bara se vart det leder först. Idag är jag betydligt piggare. Om det beror på gårdagens Betapred eller dagens utflykt återstår att se.

Det var inte den nya prinsen jag tittade på...

Nu har båda barnen klarat av sina läger vilket känns skönt. Barnen är nöjda. Tack igen ni som ställt upp med skjutshjälp när vi inte kunnat befinna oss på plats.

Redan fredag i morgon, då brukar ju släggan komma för att däcka mig till ungefär söndag. Ska försöka ha lite disciplin och inte bara ligga i sängen eller soffan utan verkligen tvinga mig ut och åtminstone ta mina tio varv runt huset, eller fem. Sedan är det snart måndag och provtagning, extra spännande den här gången (cliffhanger) och behandling på onsdag. 

Inte så mycket extra åtaganden nästa vecka förutom ett föräldramöte dit jag nog skickar Henke för att slippa mötas av okända djur (många syns inte, men finns ändå). Tyvärr kan han ju bara gå till en klass och vi väljer nog sexan där det är dags för första betygen. Sedan vet jag att det finns en massa andra toppenföräldrar i årskurs fem också som kan rapportera vidare till oss.

Nu blir det lite TV-sport framåt kvällen igen. Bulgarien-Sverige. Måste vara mitt obefintliga idrottsintresse som barn som jag tagit igen sista femton åren. Gick dock både på fotbollsskola och friidrottsskola två somrar och minns fortfarande att jag hade det perfekta löpsteget för långdistans. Det kan man ju alltid tänka på, om jag bara fortsatt hade det nog blivit något....... det är därför jag aldrig börjar med golf, jag tror jag skulle kunna bli något.

Motsatt effekt hade scoutledaren när vi som små skulle gå luciatåg i kyrkan och övade. "Marie, du kan stå lite längre bak och sjunga lite tystare". Där slutade jag med offentlig sång.

Nu blev det massa goja igen, men det betyder att hjärnan är på. Vi får se om den stänger av i morgon.

Höres!!

En liten "höstbukett" i sovrumsfönstret