Långsamma dagar

Mystiskt det där med min länk som togs bort av Facebook... Får se hur det går med den här och hoppas att det inte är någon som sitter och anmäler att mina inlägg är spam för att djävlas.

När man inte orkar så mycket blir dagarna fruktansvärt långsamma men så fort jag försöker hitta på något får jag ge upp. Att ge mig ut bland folk går bort, i alla fall inomhus. Vill inte ha någon elak bacill som faktiskt tar död på mig då immunförsvaret är så sänkt.

Som tur är kan jag sova ganska länge på morgonen så det går några timmar. Altanen är ju fantastisk fina dagar, igår kändes som sista dagen att passa på att njuta i solen. Hoppas på att september blir fin.

För första gången sedan håret försvann testade jag igår peruken "på riktigt". Fast jag tror inte jag kommer använda särskilt mycket, den är värre än en pälsmössa.

Är inte riktigt nöjd med tutte. Jag vill så gärna att det ska vara en tydlig förbättring men den är i alla fall inte så illa som den var när jag började mina behandlingar.

På måndag är sommarlovet slut. Jag bävar lite för att behöva vara en tjatig mamma varje morgon. Barnen har lovat att låta mig sova (om jag gör det) och sköta sig själva som de brukar göra när jag är på jobbet (åh vad jag vill vara där....).

Om jag hade orkat hade jag gett mig i väg på kantarelljakt. Så gott...... och så härligt att gå i skogen. Men jag är glad att jag orkar gå ut med soppåsen, det är ju en naturupplevelse i sig.

Tyvärr orkar jag inte skriva så mycket som jag vill heller. Känns lite hopplöst just nu...