måndag 11 september 2017

Nu klarar jag snart inte mer

Nu drar jag snart täcket över huvudet och skiter i allt och nu ska jag tjata och gnälla och kräkas lite på er stackare.

Det blir bara värre och värre. Allt. Det finns inte ett uns energi kvar. Känner mig apatisk.
Var i alla fall på provtagning idag men det gick ju inget vidare. Det gick inte att ta prover ur picclinen. Fungerade varken att spruta in koksalt eller dra tillbaka. Vet att det kan bli så när den "suger sig fast" i kärlväggen och har när jag varit på behandling varit med om flera medpatienter med samma problem. Dock har ju inte distriktssköterskorna samma vana så det fick bli provtagning kapillärt (i fingret) istället. Hoppas att det går att få ordning på den på onsdag för provsvaren verkar okej även om jag känner mig värre än någonsin.

Det mesta gick åt skogen idag, oturen bara fortsatte liksom. Banken lyckades försöka ringa precis när jag var på vårdcentralen och istället för att ringa lite senare fick jag SMS att ringa dem. På Nordea är man ju liksom inte ensam i telefonkö. Fick tid för mammografi - dagen EFTER planerat läkarbesök, men det hoppas jag min sköterska kan lösa på onsdag men ett orosmoment i onödan.

Yrsel, näsblod, ryggvärk, (liiiiite ont i halsen), vattendiarréer, halsbränna, naglarna fortsätter ramla av (eller börjar lossna i alla fall). Ögonen rinner och jag ser inte ordentligt. I lördags domnade händer och fötter för första gången. Hoppas det var tillfälligt.

Kan inte allt bara vara som vanligt, ett litet tag i alla fall. Jämför jag med behandlingen i somras var den en liten fjärt.

I morgon ska jag ju till Genetiska mottagningen. Återkommer med resultat därifrån.

På onsdag behandling sex av tolv....

3 kommentarer:

  1. Jobbigt för dig Marie. Om du mår så dåligt får du tänka att cancercellerna mår ännu mycket sämre. Jag tipsade om vitamin B12 mot neuropati, fundera på det. Kram//Ullis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, monstercellerna ska plågas, då är det värt det. Tack, kollar B12 :-)
      Kramis

      Radera

Hemska besked

Jag gör inte dessa inlägg för medkänsla eller att någon ska tycka synd om mig. Dels är de min dagbok och som info för alla som faktiskt undr...