Mamma, du ser ut som en soldat

Kan inte sägas nog, fjorton av femton. En gång kvar. En vecka till. Idag testade jag en av de huvudbonader jag hade för tio år sedan. Kanske ett misstag för den var vansinnigt varm. När jag kom hem sa Hampus att han tyckte jag såg ut som en soldat och det kanske inte är så långt från sanningen. En monstersoldat.

Stol idag... (föredrar säng)

Idag förevigade vi också hur picc-linen ser ut på nära håll, utan förband, för nästa gång ryker den! Om en vecka har jag bara ett förband kvar något dygn. "Slangen" går i en ven i överarmen och sedan upp till en större ven nära hjärtat. Den har fungerat jättebra förutom en gång på vårdcentralen när det inte gick att ta prover genom den och man märker inte av den så mycket i vardagen men jag kommer inte att sakna den. Positiv energi!

Det är lurigt med de där domningarna. Jag känner av att det pirrar och de känns lite "svullna" emellanåt men jag kan inte påstå att jag tänker på det hela tiden alltså är det väl inte så hela tiden. Visserligen kan jag inte knäppa knappar med fötterna men det kanske är okej ändå :-)

Träffade nya trevliga medpatienter. Tyvärr var det precis i slutet av min infusion, jag hade gärna tjötat ett tag då vi var i en väldigt liknande situation.

Idag har jag varken tappat tänder eller haft blodstillande vadd i hjärnan, dock mådde jag mer illa på eftermiddagen än jag brukar göra.

Träffade några kollegor en snabbis runt lunch då Hampus sålt Newbody som jag levererade innan vi åkte till Linköping.

Jag hoppas jag kan börja ta långa, snabba promenader när biverkningarna väl lämnat min kropp så densamma blir lite mindre igen. Kanske, kanske kan det bli lite styrketräning så småningom. Det kommer väl dock bli svårt ett tag efter operationen.