En liten sväng på jobbet...

Igår fick jag lite boostbesök av kollega A. Alltid lika härligt att ses. Positiv energi!

Hon hade också med sig en fin växt från kliniken (jobbet).



Häftig - hoppas hålla den vid liv länge

När barnen gått till bussen i morse somnade jag om och sov till halvtolv! Jisses det behövdes verkligen. Alldeles tyst, bara katterna som snusar i Henkes säng bredvid.

Lagom till eftermiddagsfikat tog jag en sväng till jobbet. Tittade in på nya mottagningen (vi har bytt lokaler då hela sjukhuset genomgår en stor ombyggnad). Jag höll mig undan från avdelningen (de inneliggande patienterna) för att minimera bacillattacker. Träffade ett gäng trevliga kollegor och det får mig ju att längta tillbaka ännu mer. Om några veckor när cytostatikan är färdig får det bli ett riktigt kramkalas och storfika med allihopa, just nu blev det i ett lite mindre format. Passade på att byta mina lösenord och sådant igen.

Jag har fått hem massa trevlig läsning från Henkes "jobbarkompis fru". Nu ska här läsas igen! Har bara inte bestämt mig var jag ska börja men det lutar åt "Än klappar hjärtan" kombinerat med lite "Sveda och värk". Bort från TV-träsket ett tag. Det börjar bli tjatigt.

I kväll är det fredagsträning för Hampus. De kommer att köra lite inomhusträning en del fredagskvällar med bland annat futsal, en variant av inomhusfotboll och eventuellt en del fysövningar.

Sedan tar vi helg. Jag börjar känna att helgdippen närmar sig. Magen har satt igång och yrseln gör sig påmind. Kallsvettas. Den här helgen och två till, sedan kanske det blir skapliga helger fram tills operationen men de besvär som följer av den. Jag har inte tänkt så långt fram som operation ännu. Nu är nu och framtiden är framtiden. Vi pratade lite om det på jobbet. Jag lever idag. Det finns ingen som helst nytta att tänka negativt och oroa sig i förväg. Tänk om jag hela tiden varit orolig sedan diagnosen. Då hade jag ju slösat bort ett halvår utan att leva. Det var faktiskt värre de nio månader innan "någon trodde på mig". Jag har skrivit det förut men jag tror att ett positivt tänkande är läkande och så tänker jag fortsätta så länge jag kan.