Den blomstertid nu kommer....

..... med precis vilka överraskningar som helst.

Ännu en dag fylld med aktivitet. Sov som en stock fram till 7-snåret, tror inte jag rört mig ens, fönstret fortfarande vidöppet och hade det varit minusgrader hade nog tungan frusit fast i mungipan.

Tog mig själv med bilen till distriktssköterskemottagningen i Söderköping så de andra kunde fixa till sig till skolavslutningen. Tack och lov lugnt i "stan", inga köer och hittade parkering. Först provtagning, skönt att det går att ta via picclinen. Sedan omläggning av densamma. Sammanlagt tog det ungefär 20 minuter, det kan man ju beska med.

Väntrumsväntan del 82

Skolavslutning i Västra Husby kyrka. Vackert som alltid men man kan ju inte låta bli att tycka att det var en speciell avslutning. Tack alla fina vänner som på olika sätt visade sin omtanke. Det finns väl inget lyckligare än barn på väg ut i nio veckors frihet. Deras känslor flödar. Glädje, tårar, nervositet, pinsamhet i en salig blandning.

Enda gången jag egentligen tänkte något negativt var när jag sist ut funderade på om jag kommer gå in där nästa gång, eller bäras/rullas. Bestämde mig för det första.
Härligt varma kramar av  barnens klasslärare med löfte om att vi hörs i höst (eller när som helst det behövs under sommaren).

Skolavslutning avslutas som jag tidigare nämnt i Oscarshäll. Firade med trevligt sällskap med fläsk med löksås, strömming, fläskfilé respektive hamburgare. Ja, en rätt var då. Orken tröt på slutet och yrsel och svaghet förberedde mig på släggan. Då är det bara att ge upp men det blev nog ändå en helt vanlig avslutning för mina finaste.

Fick inget samtal från Onkologen vilket bland annat innebär att jag ska ta spruta 6-8 också då de skulle ringa om jag INTE skulle ta dem. Faktiskt ingen aning om det är bra eller inte. Gissar att det är bra att boosta de vita blodkropparna så mycket som möjligt utan att övriga värden tar stryk, eller så har jag för låga vita fortfarande. Den som lever får se....

SKIT. Ja, nu tänker jag skriva om avföring också. Från att ha varit förstoppad med cement i den så kallade stolgången (jädra knepigt namn, vem vill ha en stol där), första veckan kan jag idag titulera mig gödselspridare. Jobbigt att inte veta vad som väntar liksom. Ett mellanting vore väl att begära för mycket.

I morgon heldag tillsammans med maken i Linköping med skelettscintigrafi på schemat.  Så jag vet vad jag gör. Bara att bocka av. Fick även kallelse till ny MR av bröstet. Jag tror de sambokat det med mammografin för det blir samma dag, skönt.
Snart får jag nog alla grannars kallelser till sjukvården av bara farten.

Nu tänker jag lägga mig i solstolen på altanen för det är ju en underbart varm kväll.
Det är jag väldigt värd.....