Inga biverkningar ännu.... :-)

Mår förhållandevis bra efter gårdagen om jag jämför med hur det var för 1o år sedan. Fina antikräkpiller. Får ändå vad jag förstått en starkare EC-dos än förra gången. Käkar dock ett lass mediciner av alla de sorter. Fick på allvar plocka fram en reseveckodosett jag har och märka upp med vad det var för sorter i varje fack och sedan se till att den blir tom varje dag.

Stora H med barnen hos favoritfrissan. I kväll är det klassaktivitet men frissatiden var bokad för länge sedan inför skolavslutningen och inte lätt att få till en ny. I morgon åker grabbarna H med S och E till Friends för att kolla på matchen Sverige-Frankrike. Blir nog en kul upplevelse. GP Speedway har vi varit på men aldrig fotboll.

Kompisen H kom förbi idag med en superfin blomma som perfekt i tid ersatte de vackra liljekonvaljerna jag fick av grannen/vännen E. För att inte tala om tranbärschokladen av paketleks-/speedway-/hattkompisen E. Tranbär är ju perfekt nu när jag eventuellt kan få besvär från urinblåsan. Att det är lite mörk choklad runt tranbären är ju bara en bonus för livslängden. Av mina systrar fick jag ett lyckohalsband förra veckan.

Jag har ju tjatat om att jag hela tiden känt på mig att något varit fel i bröstet. Just nu känner jag inte på mig att jag kommer dö just nu, närmaste tiden, av detta, det kommer bli en kamp men den ska jag genomlida. Jag ber till högre makter att skiten bara hunnit ut i lymfan i armhålan och inte till några vitala organ.

Det märkliga är att jag hade mer ångest med den i efterhand pyttepluttcancer jag hade förra gången (förvisso riktig elak då också) om man jämför med denna, men det kommer förmodligen gå upp och ner. Jag är ju så att säga ofrivillig veteran.
Hos Onkologen igår när jag pratade min sköterska om kuratorskontakt förklarade jag det som (och det var absolut inget personligt) att jag lika gärna kan gå ut i skogen och prata av mig med ett träd. Jag har inget emot kuratorer/terapeuter (har provat några) men känner att det viktigaste är att få prata av sig, inte så mycket vad den man pratar med svarar. Likaväl är det superbra att skriva av sig, det liksom lämnar hjärnan.

Titta nu blev det ett (eller två förresten) inlägg idag också. Det är lite beroendeframkallande.

Nu ska jag se om jag kan köpa hem några snofsiga buffar. Peruk är vidrigt, den kommer jag ha i nödfall när jag ska vara representativ :-) vid någon kungamiddag eller så (och för barnens skull)