Sveriges nationaldag - nedräkning

Nedräkning....

Dan före dan. Försöker vara en helt vanlig mamma en vanlig nationaldag. Sverige är fantastiskt vackert och Österlen är nog en av de vackraste svenska platserna som finns.

Ljuset i Österlen

Vi bestämde oss att för ta en liten tur med bilen för att komma hemifrån och göra något tillsammans. Vi har som en liten tradition att efter skolavslutningen åka och äta lunch på Oscarshälls servering ett gäng barn och föräldrar. Det är liksom då sommaren börjar. I år vet jag inte om jag kommer kunna vara med så vi tog helt enkelt en nationaldagslunch där. Vattnet i Bråviken glittrade som om solen aldrig kan gå i moln. Sedan tog vi Skenäsfärjan över till "vår" sida av glittret. Åkte genom ett nationaldagsfirande Söderköping i hopp om en glass på en parkbänk men vi var definitivt inte ensamma så det kunde vi glömma. Det fick bli glass hemma istället.

En erfaren cancerpatient fyller också på nutritionsförrådet. Det ska vara lättkräkt och inte för starkt. Det jag minns förutom illamående och kräkningar är att munnen blir ett stort köttsår och ingenting smakar som det ska. Det absolut  värsta är saknaden av ett stort glas vatten när man är riktigt törstig. Tänk dig istället ett stort glas metallsmakande fiskolja som bränner hela vägen ner i magen (och hela vägen ut också om jag ska vara ärlig....) 

Funderar på om jag ska klippa av mig håret idag medan jag orkar? Lite "wild and crazy", rosa snagg kanske?

Undrar du ibland vad du ska svara när ditt barn har funderingar om cancer?
Är ditt barn vän med mina vill jag be dig om något viktigt.
Även om jag hittills i bloggen berättat att jag förmodligen har en ganska dyster prognos behöver det inte betyda att jag snart är död. Jag valde ju (tillsammans med barnen) att vara öppen med min diagnos gentemot skola och kamrater men det är tråkigt när jag får höra att några av barnens vänner pratat sig emellan att jag snart ska dö när mina barn hört på.
Det är inte det budskapet vi ger våra barn. Vi är ärliga och säger att man kan dö men att jag kommer att få all behandling som finns och att de allra flesta överlever cancer. Prata inte bara om det negativa när era barn hör er. När jag var sjuk för tio år sedan sa vår kurator ledorden som vi därefter levt efter: "Du får aldrig ljuga för ditt barn men du behöver inte berätta allt".

Här finns en länk från cancerfonden om hur du pratar med ditt barn om cancer:

Prata med barn om cancer på deras nivå

Nu är det bara att ta sikte mot stjärnorna som gäller. Når jag trädtopparna kan jag kanske extraknäcka som julgransstjärna när jag vid jul kommit ut på andra sidan. Några andra tankar ska inte få finnas i mitt huvud. Jag andas in den energi som det glittrande vattnet ger mig och andas ut den svarta rök som uppstår när du trampar på en röksvamp. Puff! Borta!