Motgångar och ögonblicks verk

Orkar inga mer motgångar. Nu vill jag ha några bra dagar innan nästa behandling. Huvudvärken (och all värk) vill jag slippa. Känner igen den och den kommer absolut från nacken (axlarna sitter ju uppe vid öronen). Förstås dyker en mikrodels sekunds metastastanke upp men den går bort. I alla fall just nu. Är liksom född med huvudvärk.
Kan förresten konstatera att benvärken försvann när jag slutade med Zarzio-sprutorna, bara att bita ihop nästa gång.

När jag vaknade hade yttersta förbandet på picc-linen krullat ihop sig och nästan släppt helt så nu måste jag tillbaka till vårdcentralen och lägga om det igen. Hoppas bara det inte krupit in några bacillusker.

Går ut i badrummet och möter Skalle-Per. Vad tusan gör han här?

Läser rubrikerna i dagens tidning.

Stjärnbloggare död - efter gräddexplosion

Man död efter våldsam olycka på Nynäsvägen. Kappkörde i över 200 kilometer i timmen

 

Dessa självklart bland väldigt mycket annat elände. Men man slås åter hur plötsligt livet kan ändras eller faktiskt ta slut. Det ena en helt osannolik olycklig omständighet. Det andra ett medvetet dumdristigt val? Båda levde häromdagen, båda är döda.

Vaknade förresten kl 2.15 av något som verkligen lät som ett mord alternativt en psykotisk kvinna som skrattade så hon skrek. Hela familjen for upp. Kikade i alla fönster. Försökte gissa från vilket håll det kom. Ut på altanen. Gissar oss till att det måste vara ett djur. Kattslagsmål känner man ju igen ljudet i från det här var mordiskt. Försöker räkna in alla tre katter, en fattas. Henke ut och letar och Brorsan (katten) kommer lugnt promenerande nedför backen. Grävling vs katt?? Med alla katter på plats och konstaterat att förmodligen är ingen kvinna mördad försöker vi somna om lätt uppvarvade.