Vaken. Ligger ändå kvar. Glad att få vakna (alternativet är rätt trist). Ångesten tuggar på mig. Ibland små myggnafs, ibland ett rejält krokodilhugg. Det sköljer som en kall våg genom kroppen, från maggropen och ut i resten av den. Ni vet den där sekundsnabba ilningen när man tror man tappat plånboken, nycklarna, telefonen men hittar dem igen.
H skickar i väg mina finaste till skolan. Själv orkar jag inte tjata på en enda sak till. Översköljer dem med kärlek. Vi ses i kväll. Puss, puss, puss.
En av katterna kommer upp och lägger sig i sängen. Han spinner rakt in i mitt öra.
Klockan 10 ska vi åka. Jag våndas för MR-svaret. Jag längtar till att vara igång med ett motgift.
Kanske blir uppdateringarna färre och kortare nu. Skrivandes från telefonen i sängen tar ett tag.
Ta hand om Er! ❤️❤️❤️
I'll be back 😁
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hemska besked
Jag gör inte dessa inlägg för medkänsla eller att någon ska tycka synd om mig. Dels är de min dagbok och som info för alla som faktiskt undr...
-
Det är här min historia, ur min synvinkel, om hur jag tar mig an kampen till ett fortsatt liv. Krasst sett flåsar döden mig i nacken, jag ... -
Tidig morgon. Vaknade först vid halvfem med världens huvudvärk. Tog Treo och somnade om och gick sedan upp vid kvart över sju, fortfarande m... -
Funderar på meningen och vinsten med det här. Både bloggandet och livet. Mår inte alls bra. Biverkningar? Monstret? Omvärlden? En kombinat...
Kram <3 Tänker massor på dig.
SvaraRadera