Här är jag...

Telefonuppdatering igen. Det har hänt en hel del men jag har inte orkat. Jag har nog glömt en del. PET/CT visade ungefär det som syntes på DT. Möjligen finns en metastas i en muskel i närheten av ryggraden/nacken. Jag var på ett bra läkarbesök på Onkologen med en läkare som insåg att det måste vara besvärligt med ett bröst tungt som en melon och knallrött. Hen skickade remiss till Kirurgen för att möjligen ta bort det i lindrande syfte, inte botande. Andra alternativet är strålning för att krympa tumören. Beslutades också att starta med ett för mig nytt cellgift, Halaven. 

Lunginflammationen och andningen har varit en enda röra. Först skulle jag ha fortsatt full dos, sedan ändrat till profylaxdos. En vecka senare efter att ha börjat torrhosta igen och CRP runt 30 blev det besök hos jourläkare på avdelningen. Nummer 17. Lungröntgen och massa prover. Det vidriga upphostningsprovet igen. Återigen insatt på full dos Bactrim Forte. Fick dock ordination om Bactrim vilken är hälften så stark. Efter telefonsamtal några dagar senare skulle det minsann vara den starkare varianten vilket också innebär provtagning varje dag för att ha koll på njurfunktionen. 
Igår fick jag beskedet att hostprovet kommit bort och jag skulle tvingats vara på US på måndag igen och göra om det. 

Att kunna ta prover en helg verkade först omöjligt utan att åka till Onkelonken. Gjorde en efterlysning på FB. Verkligen sådant som vänner kanske kan hjälpa till med. Oj, vilket gensvar. Tack alla som kom med lösningar och ställde upp. 
Nu är ju inte vägen spikrak på den här resan. Först fick jag samtal att de hade hittat spottburken. Puh. Ett moment mindre. Några timmar senare ringer dr 18 och säger att provet inte visat något så jag kunde återgå till profylaxdos och behöver inte ta dagliga prover. I kväll, ett dygn senare, ringer avdelningen och undrar varför jag inte kommit och tagit prover idag. Det fanns visst ingen anteckning i journalen heller. Då jag hade lite högre temp i morse (inte feber) undrar man ju vilket beslut som är rätt. 

I veckan träffade jag också kirurgen och sköterskan. Underbara. Det fanns en plan att kunna operera nästa vecka OM jag inte hade lunginflammationen. Dessutom misstänker de att tumören hunnit sprida sig via huden ända upp mot armhålan och då finns inte tillräckligt med hud för att sy ihop mig. Tipsade att de kan dra ner lite från dubbelhakorna men det går inte att skära i tumörhud för det läker inte. Hudbiopsi togs från armhålan och jag ska tillbaka nästa vecka före syresättningskontroll, EKG mm. Möjligen finns svar på biopsin då. 

Samma dag fick jag min första behandling med Halaven. Bra är att den går på ungefär en kvart. Har mått lite illa och varit TRÖTT men annars skapligt förutom då att jag inte är nöjd med flåset. 
Bröstet är både sämre och kanske, kanske liiite bättre. Börjar bildas eksem/sprickor i den uttöjda huden men tyckte i morse att det bitvis kanske är lite mindre rött och i alla fall inte växt mer. 

Moment 22. Cellgifterna sänker immunförsvaret. Utan immunförsvar kan jag varken få cellgifter eller opereras och vill inte hamna på Infektionkliniken igen. Jag var såååå sjuk. Upptäckte när jag läste min och H’s SMS-konversation på Akuten att jag skrivit att det var jobbigt att gå på toaletten. Minns inte ens att jag var på toaletten eller var den var. Enda dagarna jag inte tänkte på cancern och samtidigt så här i efterhand insett att när man är tillräckligt sjuk finns ingen ångest för döden (så länge man får luft). 

Ber om ursäkt för olika textstorlek, typsnitt och stavfel men har bara skrivit på telefonen. 

Nu håller vi tummarna att lungorna skärper sig, Halaven hjälper och att operation går att utföra. Jag är ganska trött på det här men vill ändå hänga i ett tag till. 

Tänkte avsluta med en bild på ett bröst som inte mår så bra. Det hade nog varit bättre att börja behandla det i april när jag började säga till vad jag kände eller mars (när det tydligen började synas på CT). Hoppas ni inte tar illa upp och jag anser det inte sexuellt. Det finns ingen njutning med detta monster. Kläm på era bröst varje månad och var envisa om ni har en magkänsla. Jag har varit alldeles för snäll och får förmodligen betala med livet. 

Radioaktivt strålande

Önskar jag vore strålande på ett annat sätt än idag. Fullkomligt lysande efter alla röntgenundersökningar och idag PET/CT. En kombination av datortomografi och isotopundersökning. Man får injicerat en ”sockerlösning” med radioaktivitet som gör att tumörer (och inflammationer) lyser upp i olika styrkor och det går att skilja ut elakheter lättare än på vanlig CT. 

Nu är bara väntan kvar. Jag vet att bröstet INTE är bra. Tumören är ungefär som en apelsin så snart får den inte plats. Vill bara att det går fort till beslut och besked. Mardrömmen att inget går att göra, att det till slut spridit sig till vitala organ försöker jag förtränga. Förvånad att de inte verkar vilja byta cytostatika då den växer så mycket. Nu är det ju ingen som tittat så noga på det men röntgensvaret kanske kan få dem att ändra sig. 

Jag vill inte vara med men jag måste ju. 

Nu ska jag skingra tankarna med lite stavhopp. Kanske värker det inte lika mycket då. 

Jag är evigt tacksam att kunna andas. Blivit bättre och bättre.