söndag 3 juni 2018

Bloggen fyller ett år!

.

Det är den varmaste våren/försommaren i mannaminne. Hjärnan kokar i hettan och det är svårt att värja sig mot den tryckande värmen. Därför blir detta inlägg betydligt kortare än vad jag hade tänkt från början.

Idag fyller "Lyckan att leva" ett år. Minns när jag lade ut första inlägget och några timmar senare hade 500 personer läst det, flera tusen några dagar senare. Nu är det betydligt lugnare. Varje inlägg har runt 300 läsare så intresset är inte lika stort. Det behöver nästan vara lite "smaskigt" för att öka igen tror jag och det är jag inte intresserad av. Jag är så nöjd med er som fortfarande hänger med.

180 inlägg och 164 500 visningar senare

Vi har fågelungar på husväggen ovanför altanen. Tyvärr råder djungelns lag och när de trillar ner är katterna framme som vid ett smörgåsbord och förser sig. Vi lyckades rädda en ett par timmar men den klarade inte att flyga själv och vi fick inte tillbaka den i boet så den gick tyvärr samma öde till mötes.

Idag hände något som inte hänt på väldigt mycket mer än ett år, kanske till och med två. Jag badade ute. Kunde faktiskt ha baddräkten utan löstutte utan att det märks särskilt mycket om man inte vet om det och vet ni vad...… jag skiter faktiskt i vilket. Våra kroppar är bara våra skal. En del omgjorda till oigenkänlighet, en del sargade, en del friska och starka, en del gamla eller sjuka. Innanför det där skalet finns du och jag utan någon som helst skillnad.




Just nu ser jag inte tillbaka på det här året så mycket utan väljer att försöka se framåt trots lite motgångar, större och mindre. Jag ser fram emot en skolavslutning till, en sommar med återhämtning. Jag ska så småningom återblicka med lite statistik på alla besök, sprutor, läkemedel, cellgifter.... idag är det övermäktigt.

Tack Dagmar, jag vet nu att du fortfarande läser, såg ditt inlägg om Kalle Anka-tossingarna lite sent. Två dagar före bröstoperationen när du kom fram till mig gjorde du som främling något som jag alltid bär med mig. Jag blev viktig.

Jag har aldrig varit den som unnar mig själv särskilt mycket. När det gäller kläder går det mesta till barnen. Jag har slafsat runt i samma solklänningar i 5-6 år så i år slog jag till på två nya klänningar, en grå och en laxrosa samt ett par "knäbyxor"/knickers/piratbyxor (ni ser, jag vet inte ens vad det heter nuförtiden). De har blivit en favorit och är så supersköna.


Igår spelade grabbarna match i hettan och en skön vinst var de väl värda. I kväll är det tjejernas tur men J har ledigt (de spelar cirka 6 av 10 matcher var då de är så många). Måste vara olidligt på planen utan skugga nu. Här hemma är det över 30 grader i skuggan, på altanen visar termometern 38 (också skugga under plasttak). Nu ska jag istället ta med mig henne till sjön för ett kvällsdopp med grabbarna åker ut med båt och fiskespön.

Önskar Er all glädje, lycka och tacksamhet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hemska besked

Jag gör inte dessa inlägg för medkänsla eller att någon ska tycka synd om mig. Dels är de min dagbok och som info för alla som faktiskt undr...