Idag är det två år sedan jag åter började skriva av mig på nätet. "Lyckan att leva" föddes. Det har varit en bra kräkhink, energikälla och minnesbank. 201 400 läsningar senare är vi här.
Jag har varit och tagit prover idag och om de är bra blir det nog behandling onsdag. Jag hoppas då också få respons på de frågor jag ställt till sköterska och läkare via webben. Huvudvärken. Behandlingen. Immunterapin. Knölen i bröstet jag har kvar. Och lite till....
Förstår inte riktigt hur jag ska orka det som kommer. Skolavslutning, fotbollscuper och annat som normalt är något man ser fram emot men nu känns det mest som en belastning. Det är så sorgligt. Tittade på Stockholm maraton i lördags. Mindes mitt inlägg om mitt alldeles egna lopp som fortfarande pågår. Mållinjen känns längre bort än den gjorde då och när som helst kan någon dra repet framför mig men jag rör mig fortfarande framåt. När jag läste det inser jag att jag tappat lite finess i skrivandet men är glad att det jag skrivit finns kvar och går att läsa igen. Här kommer en länk till mitt livs lopp...
Klicka här
Idag vill jag också tacka mina fina tjejer som överraskade med en härlig sommarbukett.
Tack finisar!
Svensk sjukvård är bra när den fungerar och när man väl kommer till men ibland känns det som att köra huvudet i en betongvägg både som anställd och som patient. Idag kan man läsa i tidningen om hur läget på Onkologen i Linköping är just nu och det är ingen uppmuntrande läsning.
Skrämmande läsning om situationen på onklogkliniken.
SvaraRadera