Ett livstecken...

.

Jodå jag lever fortfarande.

Senaste fyra dagarna har J varit med i Skara sommarland cup men man vill ju inte skylta med att man inte är hemma på sociala medier så jag har inte uppdaterat Facebook.

Superlänge sedan jag skrev här. Jag mår både bra och dåligt. Har mer ork än förut och huvudvärken är ju bättre men sista veckan gnager oron för en öm knöl i "andra" armhålan (där jag på röntgen hade en lymfkörtel som var förstorad och "ett observandum"). Vet inte om det är den jag känner eller om det är "bröstmuskeln" eftersom jag har en exakt likadan på samma ställe på den opererade sidan där kirurgen (tror jag det var) sa att det är muskeln man känner.
Jag kontaktade Onkologen för mer än en vecka sedan pga min sjukskrivning som går ut men jag har fortfarande inte blivit uppringd. I morgon får jag väl hänga på låset via telefonen.

Efter de här dagarna i Skara är jag helt slut av alla intryck. Sommarland var vidrigt för mig. Tyvärr blev J sjuk och kräktes två gånger igår morse. Förmodligen vätskebrist eller något hon fått i sig på Sommarland, i vattnet eller maten. Så det blev inget slutspel för henne utan sängen på hotellrummet. Sedan kunde vi titta på B-kvartsfinalen där tjejerna gick vidare på straffar efter att ha gjort det även i åttondelen. Efter det åkte vi hem. J förstås grymt besviken att inte kunna vara med. Det blev straffar även i semin men där tog det stopp.

En del av oss föräldrar och syskon bodde på hotell och en del på campingen bredvid. Svalare kvällar än man vant sig med hemma, nästan så man tyckte 22 grader var kyligt. Det blev en del promenader och det gick bra, i mina mått mätt riktigt långa jämfört med sista året. Det var också riktigt skönt att inte en enda människa pratade cancer. Jag fick liksom vara Marie, mamma och fru.

Innan vi reste till Skara var jag hos optikern och hämtade mina nya glasögon. Vilken skillnad! Har skaffat både rumsprogressiva vanliga glas och progressiva solglasögon.

Vet knappt vad jag gjort sedan sist men tittar igenom mina bilder på telefonen och minns då att vi varit på Speedway och så hälsade jag på på jobbet och passade på att byta lösenord. Hoppas så innerligt att jag kan börja så smått i september och den här skiten i armhålan är falskt alarm.

Sex små söta tjeckiska "mopedbilar" på rad
gjorde resan lite mer spännande