fredag 15 december 2017

En sväng till sjukhuset igen

Svullnaden klarade sig ganska länge den här gången men idag, två veckor efter förra gången, fick jag åka och tömma seromet igen.

Det var knappt en deciliter på två veckor så det har ju ändå lugnat sig. Jag fortsätter med min "kroppsstrumpa" och kompression mot svullnaden och hoppas att det läker ihop snart så att inget hålrum blir kvar. Det är ingen vacker syn just nu...

Den här veckan har jag tvingats prioritera vad jag orkar så bloggen har hamnat en bit ner på listan så här kommer en vecka i komprimerad form.

J fyllde 11 år i tisdags och vi firade henne redan klockan 5.30 på morgonen då H åker till jobbet redan vid 6. På kvällen kom mina systrar och min kusin och vi hade ett litet lagom firande på 9 personer. Jag klarar ju inte av så mycket intryck men ville ändå att hon skulle få fira sin dag. Farmor och L var här förra helgen så det blev mycket kalasande. Positiv energi.

Spännande....
I onsdags var det luciafirande i kyrkan och som vanligt är det årskurs 3 och 6 som står för luciatåget. Hampus stoltserade som en lång, ståtlig (och varm) Nisse med skägg och allt. Alltid lika stämningsfullt och när kyrkklockorna ringde infann sig en småkuslig magkänsla om när de klockorna ringer nästa gång. Hör jag dem då? Köpte och tände ett ljus i ett av kyrkfönstret och tänkte några väl valda tankar, kalla det en bön om ni vill. Positiv energi.

Mitt ljus i kyrkan
Igår fick jag besök av A och Å från jobbet. Jag träffar ju inte så mycket folk utöver familjen eftersom det får bli så här småskaligt men att äntligen få prata "vuxenspråk" påminner om när man var mammaledig och näsan pratade med sig själv till slut. Positiv energi.

Det har ju kommit ut lite mer hårstrån sista tiden. Det mesta gråvitt (tydligen kommer ju färgen vartefter) och jag försökte mig på att lägga i lite mörkbrun toning/färg. Dumt. Det grå fluffet som kommit först sög inte direkt upp som jag tänkt mig. Slutade med en brun hårbotten och övrig hårfärg som grannen i Beck. Nåja, kan man glädja någon är jag också glad. Jag lever ju...
Positiv energi.

En liten stänkare kanske skulle hjälpa lite
 
Mössa på ett par veckor
 
Efter sjukhusbesöket idag gjorde jag en kraftansträngning för barnens skull. Försökte inhandla de sista klapparna och vi åt lite julmat på IKEA. Det var faktiskt ganska lugnt i affärerna men nedrans vad snurrig jag blir på stora ytor bland folk som rör sig och stimmar.

Efter den här veckan är jag nu färdig som människa. Har förresten fått ett sjukintyg januari ut men nu gäller det ju bara att Försäkringskassans läkare är med på noterna och det är inte säkert. Förmodligen är jag pigg och kry enligt mallen hos dem trots att jag inte ens fått svar på vad de hittat i bröstet. Jag hoppas det ordnar till sig så det inte blir något glapp i ekonomin, sådant finns inte utrymme för och jag orkar verkligen inte.

Jag ska försöka skriva här lite oftare för man glömmer fort vad som händer som dagarna och det är bra att kunna titta tillbaka på även om jag aldrig eller väldigt sällan läser gamla inlägg. Dem har jag lämnat bakom mig och jag tittar framåt istället. Nu ska det bli skönt med jullov för barnen - det är de verkligen värda efter att ha kämpat den här hösten.

Här kommer en bild på Tomas tavla i ett av fönstren på Rådhuset i Örebro. Måste försöka ta mig dit...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hemska besked

Jag gör inte dessa inlägg för medkänsla eller att någon ska tycka synd om mig. Dels är de min dagbok och som info för alla som faktiskt undr...