lördag 23 december 2017

Högtider blir extra jobbiga

Förra julen mådde jag skit. Jag hade så ont i tutten och ingen trodde mig. Alla prover var ju bra så det måste vara inbillning.

Den här julen är inte direkt bättre fast på ett annat sätt. Just att det är jul gör saker ännu jobbigare. Jag vill vara extra stark och lycklig men det är jag inte. Operationsområdet värker, stramar och jag har som en blåsa i ärret. Det hade jag sista gången jag tömde seromet också och då försvann den så förmodligen är det väl extra tunn hud där och svullnaden tränger upp igenom. Hoppas jag. Kan inte låta bli att tanken snuddar vid hudmetastas. Ska bli skönt när helgerna är över och jag får mitt återbesök och det börjar hända något igen. Just nu finns ingen att prata med förrän på onsdag. Jag orkar inte vara högtidslycklig och även om ingen kan veta hur det blir så undrar jag hur nästa jul ser ut. Jag föredrar vardagar när allt är som vanligt.

Som tur är rullar det vanliga livet på ändå. Igår var det julavslutning för barnen. Tyvärr var själva "ceremonin" i gymnastiksalen utan föräldrar p.g.a. brandregler men vi fick träffa dem och lärarna i klassrummen och åt skinksmörgås med kaffe. Trevligt att träffa massa föräldrar jag inte sett på länge men det blir stökigt i huvudet, yrseln slår till och jag blir jättetrött. Hampus fick sina första betyg - en stor dag. Jag lovar att det var två barn i behov av ett härligt jullov och en mamma i behov av att slippa tjata iväg barn till bussen och få lite läxledigt hon också.

Idag har tomten gjort färdigt lapparna som absolut måste finnas där i morgon bitti. Följa lappar. Det gjorde jag också när jag var liten. Det var spännande att smyga omkring innan någon annan vaknat och få den där första julklappen i slutet av alla lappar. Nu gäller det att tomten håller sig vaken tills barnen lagt sig. Det kan bli knepigt.

1 kommentar:

  1. Vi är många som tänker på dig, tänker på dig vardag, helg eller storhelg❤️

    SvaraRadera

Hemska besked

Jag gör inte dessa inlägg för medkänsla eller att någon ska tycka synd om mig. Dels är de min dagbok och som info för alla som faktiskt undr...