Hinner inte få tillbaka någon energi

.

Idag har jag varit otroligt trött. Då är det bra att kunna gå tillbaka i bloggen och läsa inlägget "Nu klarar jag snart inte mer". Det var också en måndag för två veckor sedan. Jag som trodde jag mådde mittemellanbra alla måndagar. Alltså finns hopp att det är bättre i morgon igen men det känns som jag inte riktigt hinner resa mig innan jag får en smäll igen.

Sedvanlig provtagning. Den här gången var det "ploppen" på picclineslangen som inte gick att lossa men prover gick som tur är bra att ta och klockan 09.11 satt jag i bilen igen! Efteråt åkte jag hem och skulle vila lite. Somnade och sov i fyra timmar! Drömde och nästan yrade, läskigt. Vaknade klockan 14.00. Då var det dags att försöka fixa lite mat till barnen när de kom hem. Jag blir så ledsen på mig själv när jag inte ens orkar det. Som tur är finns ju i nödfall halvfabrikat (även om det bär mig emot), särskilt när det är träning efter 1,5 timme.

Jag som skulle gått ut i skogen idag när solen sken så härligt. Istället lägger jag in en bild från 6 år sedan när vi hade en riktig lyckodag i svampskogen. H älskar svamp och förr var vi alltid ute tillsammans flera gånger per säsong.

Längtar tillbaka....

Jag har börjat få väldigt ont i musklerna och det känns som i början på influensa - dock inga direkta domningar. Tänk om jag fick byta detta mot en influensa. Det betyder inte att jag vill ha influensa nu, tror inte jag skulle överleva det. Det är en så obeskrivbar trötthet. Jag kan tänka på känslan att t.ex. vara med om en tsunami, hålla krampaktigt i sitt barn och vara tvungen att släppa när man inte klarar mer. Jag är så slut så jag skulle inte ens orka rädda mina barn. Det är en hemsk tanke.

Igår hamnade jag i ett samtal om bloggen och hur många som faktiskt följer den och undrar hur jag mår. Människor jag aldrig träffat och som jag nog aldrig kommer få veta om. Ibland kan jag tänka om jag faktiskt är igenkänd (särskilt med tanke på huvudbonaden) när jag är ute. Det händer att folk kommer fram och tackar och önskar mig lycka. Då får min sjukdom en millimeter mening.

Mina prover ser bra ut och jag räknar med behandling åtta på onsdag!

Obarmhärtigt närmar sig dagen D. Försöker sikta högt. Här testade H för första gången klätterväggen för fyra år sedan....