måndag 4 september 2017

Ur en kos dagbok

..

Som liten läste jag "Ur en kos dagbok". Börjar känna mig lite som henne. Vaknade. Tjatade. Åt lite. Tog medicinerna. Tittade ut genom fönstret. Det regnade. Tjatade. Klädde sig. Tog bilen. Körde. Parkerade. Anmälde sig. Tog prover. Körde. Parkerade. Gick in. Tvättade händerna. Lade sig. Sov. Drömde. Vaknade. Tittade ut genom fönstret. Det regnade. Kissade. Satte på TV:n. Hämtade datorn. Drack lite vatten. Började skriva.



Den ena dagen är rätt lik den andra samtidigt som det händer saker hela tiden. Måndag betyder provtagning. Tänk vad en gest kan betyda mycket. Fick en snabb hand på axeln när jag gick ut. Bara det. Men på något sätt kände jag en gedigen medkänsla ända in i hjärtat. 

Försöker också forska i det där med olika försäkringar men tyvärr kan jag bara hitta att om jag haft diagnosen tidigare sker ingen utbetalning (trots att jag inte fick någon utbetalning förra gången). 45 000 hade ju inte suttit i vägen annars. Synd att man inte orkar undersöka allt. Tar dock lite i taget. Ska se vad jag som medlem i CTRF eventuellt kan få och om Cancerfonden har något att erbjuda (det jag sett hittills är bara rehab efter avslutad behandling). Postkodmiljonären är vill inget att lita på heller. Jag skulle inte bli frisk av pengar men vardagen skulle bli enklare. Tur att vi har två inkomster åtminstone, eller en och en halv nu då.

Det verkar inte bli någon lång, varm sensommar. Visst är det mysigt att kura ihop sig i soffan och tända en brasa men jag hade gärna sugit ut det sista ur sommaren på altanen. Det är svårt att inte tänka på att det kanske inte blir någon mer sommar - alls.
Om (läs: NÄR) det blir en ny vår och sommar med mig på altanen ska vi fira stort.

Idag glittrar det inte på sjön

I dagarna är det ett år sedan mitt bröst började krångla. Kan man backa tiden? Näpp. Jag kan bara se framåt. Behandling på onsdag (hoppas jag) och då har jag fått åtta av femton tänkta behandlingar och det har gått tretton veckor sedan den första. Tåget tuffar på och jag sitter i en av vagnarna. Ett tåg som inte går på räls och vem kör?

Jag tror kanske jag skrivit det och då får ni ha överseende. Min cancer är s.k. trippelnegativ. Det finns andra sorter där man kan behandla med bl.a. antihormoner och s.k. Herceptin men i mitt fall är enda skolmedicinska bot cellgifter (och operation). Fungerar inte det så finns inget annat att ta till. Här hade jag kunnat skriva lite om alla åsikter om läkemedelsindustrin, vem som tjänar på att du är sjuk och hur mycket teorier det finns men det hjälper mig inte personligen i nuläget. Jag väljer att tänka att jag får bästa tänkbara behandling. Därutöver kompletterar jag så gott det går med annan forskning som visat bra resultat på cancerpatienter: ändrad kost, alternativ behandling (som "inte får krocka" med den skolmedicinska), positivt tänkande och vila när kroppen säger att det behövs. Tyvärr orkar jag inte röra på mig så mycket som jag önskar men hoppas det blir bättre för så mycket motion som möjligt är förstås bra.

Nu kommer snart trollen hem från skolan. De finaste trollen i världen.

På mitt förra inlägg kommenterade "Ullis". Jag har svarat - du får gärna höra av dig...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Halvvägs

. Igår fick jag behandling med enbart Paklitaxel och nästa vecka är det uppehållsvecka. Då har jag fått 2 + 4 av 4 + 8 behandlingar, hälf...