tisdag 8 augusti 2017

I morgon smäller det

Idag vaknade jag bara till vid klockan sex när Henke gick upp, somnade sedan om till nästan tio.... Helt galet. Drömde massa knäppa drömmar. Vi var bortresta, bodde på något slags hotell med massa duschar/omklädningsrum och jättekrångligt att hitta tillbaka till rummet. Sedan var vi plötsligt utanför ett parkeringshus och huset mittemot började brinna. Till slut skulle vi hitta alla tre katterna och få in dem i varsin bur. Var helt slut när jag vaknade.

I kväll har vi grillat med goda vänner nere på badplatsen, trots 24 grader på termometern blåste det kallt från sjön så det var inte sådär väldigt njutbart men gott och trevligt. Tack Henke för allt du fixade och bar ner och upp igen. Själv orkar jag knappt bära upp mig själv 50 meter utan att flåsa som en bälg. Behöver lite mer blodkroppar tror jag.... eller vad det nu är för fel. Såg mina provsvar idag så CRP hade gått ner till 20 från 45, hoppas det fortsätter neråt. För övrigt såg det i mina ögon ut att vara inom referensvärdena på de prover de tagit. Halsprovet har jag inte sett något svar på med det vore osannolikt med någon bakterie där.

Hoppas jag mår bra och orkar sitta här och skriva i morgon kväll för morgondagens behandling vet jag inget om hur jag kommer reagera på. Ska premedicinera (att ta tabletter inför behandlingen för att motverka allergi och illamående) tre timmar innan behandling så det blir att sätta klockan på sju och lägga tabletterna på nattduksbordet. Åtta Betapred, en Cetrizin och en Ranitidin. Sedan hoppas jag kunna somna om en timme till för vi bör åka senast nio.

Det brukar börja med omläggning av picc-linen och sedan sätter det igång, den här gången med "akutteamet" redo. Det första två gångerna ska enligt uppgift ta cirka 2,5 timme och om jag klarar behandlingen cirka 1,5 timme inkl omläggningen i fortsättningen. Det värsta med att köra själv är att leta parkering så jag är glad de gånger Henke kan följa med mig men det kanske inte går alla gånger men då har jag som tur är lite alternativ.

Idag är det förresten tio år sedan min absolut första cellgiftbehandling, det får inte bli någon vana. Det kom upp som ett minne på Facebook för två år sedan att jag firade 8 år. Lömsk djävel det där.

Nej, nu ska jag ägna mig åt det enda idrottande jag orkar, att se friidrotts-VM på TV.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hemska besked

Jag gör inte dessa inlägg för medkänsla eller att någon ska tycka synd om mig. Dels är de min dagbok och som info för alla som faktiskt undr...