fredag 16 juni 2017

Onkologen har ringt - jag har fått svar

Livet är verkligen är berg-och-dal-bana. Mina sista veckor har definitivt varit en av de värre och jag har mest hängt upp-och-ner utan något nödstopp.

Vid kvart i tre sa jag till Henke att de är ju dumma i huvudet om de ringer en fredag och säger att "du har metastaser överallt men vi ska göra vad vi kan för att lindra".

Tjugo minuter senare ringer "Sjukhuset" (jodå, jag har lagt in utringande växelnumret som favorit - då kan jag välja att sova och bara bli störd av favoriter).

Först "Uppskjutet" på 1 sekund. Sedan hänger man där uppe och dinglar med benen en evighet. Jodå, det var min doktor och hen hade fått lite svar på mina undersökningar.
Oooooooooooooooooooohhhh släpps halvvägs ner via Fritt Fall i väntan på resten.

Min diagnos med inflammatorisk, bröstcancer spridd till lymfkörtlarna har ju absolut ingen bra prognos. Särskilt inte som jag gått med denna ända sedan minst september. På en skala 1-100 där 100 är "döden" och 1 är botbar har jag med min egen bakgrund och mina kunskaper just nu legat på 80-strecket.

"Kan du prata?". Tungan sitter fast i gommen. Torrare än någonsin. "Jo, det går bra".
Hjärtat dunkar. Hjälp, hjälp, hjälp....

Datortomografin visar att levern är okej. Jag har inga förstorade körtlar i buk eller bröstkorg. Jag har små förändringar 4 mm i lungorna, de behöver inte betyda cancerspridning men måste förstås fortsatt kollas upp. Doktor ska konferera om hur och när med sina kollegor.

Jag har inga förändringar i skelettet!!! Bara åldersförslitna axlar/leder.

Magnetkameraundersökningen av brösten visar att vänster bröst är normalt, det finns en förstorad lymfkörtel i vänster armhåla. Höger bröst har en diffus förändring på 86 x 78 x 67 mm (knytnäve) samt ytterligare en förändring på 6 mm (i bröstet eller bröstkorgsväggen) samt en förstorad lymfkörtel (den de punkterat antar jag) i armhålan.

Långsamt, långsamt sänker de ner korgen till marken igen och där nere har jag vunnit en riktig storvinst. Kanske inte den högsta men det kunde också varit en nitlott. Det kunde varit betydligt värre med den utgångspunkten. Jag är absolut inte frisk och jag har mycket behandlingar, nya undersökningar operationer och allt annat kvar. Jag är dödligt sjuk och jag kommer vara mycket dålig av mina behandlingar.

Jag kommer förmodligen vara en så kallad kroniker, leva med min bröstcancer tills jag dör men man kan leva många år med spridd bröstcancer och jag har börjat min behandling (det här har inte doktorn sagt eftersom jag inte frågat men av egen gedigen erfarenhet en kvalificerad gissning).

Jag tar alla biverkningar, jag biter ihop lite till. Jag låter dem sticka mig, köra in mig i alla möjliga apparater. Jag kräks och tappar hår, naglar och hud. Jag klarar mycket smärta. Jag slutar aldrig hoppas. Jag möter er som Marie (ni känner nog olika versioner av mig......). Jag fortsätter skämta om livet och döden. Jag är glad, jag är arg, jag försvarar mig, jag gråter.

Jag famnar livet!!!!

P.S: En bisak som skulle bli huvudnumret i kväll. Jag har kontaktat Royne (Herregud & co på bl.a. Facebook) och fått hans tillåtelse att krydda min blogg med hans bilder. Jag tror det var ett tecken.





2 kommentarer:

  1. Stor stor kram. Det var ganska bra nyheter tycker jag. Jag är imponerad över dig.

    SvaraRadera
  2. Hallå syster kanske inte så yster just nu!
    Förstår att det inte känns bra. Alls. Men hoppas ni kan andas utimellan i alla fall.
    Tror du kan nå mig via fb om du vill ringa och få lite perspektiv på tillvara´on, eller om du vill prata med npn som kanske förstår lite mer!
    Metastaserad bröstcancer är inte riktigt vad det varit förr. Vet lite för lite om din cancer men vet att någon sagt att man kan behandla den som mer lokal efter vad jag hör i ditt inlägg. Men vet ju inte riktigt...
    Hör absolut av dig om du villl!
    Storkramen från Carolina från forumet

    SvaraRadera

Halvvägs

. Igår fick jag behandling med enbart Paklitaxel och nästa vecka är det uppehållsvecka. Då har jag fått 2 + 4 av 4 + 8 behandlingar, hälf...