torsdag 15 juni 2017

Skelettscintigrafi


Lite ur form skrivmässigt idag. Brukar längta att skriva av mig och ha massa idéer men idag blir det inte så mycket. Cytohjärna. Känner ändå att jag vet att ni undrar vad som händer.
Check på skelettscinten också. Nu är jag välundersökt. Egentligen bara knoppen kvar, men jag hoppas det dröjer innan jag får någon form av symptom därifrån. Eller så finner de det fullständigt onödigt på ingenting.

Nu är det "bara" att vänta på alla svar kvar. Ett vägskäl i mitt liv. Livsavgörande.

Det var en lång dag. Åkte hemifrån vid 9-tiden och kom hem efter 16. Tur att barnen börjar bli stora och roar sig själva en halvdag eller så.

Nuklearmedicinska kliniken. Träffade på en del gamla arbetskamrater sedan min tid på US, synd att vi ska träffas på det sättet.
Fick först insprutat en radioaktiv isotop som tas upp av skelettet och visar eventuella metastaser där. Sedan hade vi tre timmars fri aktivitet innan bildtagning = lunch på Ekkällan.



Härdar ut undersökning efter undersökning. Trånga utrymmen, massa nålstick, obekväma ställningar, kontrast och isotoper i alla möjliga former och röntgen uppifrån och nerifrån, in och ut och in igen.

Idag tog det runt 30 minuter med fastspända armar och ihoptejpade fötter. Tur man inte lider av klaustrofobi med plattan som scannar av kroppen 1 cm från näsan (nu är ju min näsa visserligen utöver det vanliga). Men jag blundade, "sjöng" en stump för att slippa råka höra något inte avsett för mig och somnade nästan.

Börjar få väldigt ont i benmusklerna, vanlig biverkan på Zarzio. Jobbig natt tills idag med dålig sömn, hoppas ta igen det i natt.


I morgon något av en mellandag, bara telefonångest. På kvällen blir det nog EM-fotboll med U21-landslaget, Sverige-England

En cliffhanger till framtida inlägg:
The Bucketlist
Hur kunde det gå så här?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Halvvägs

. Igår fick jag behandling med enbart Paklitaxel och nästa vecka är det uppehållsvecka. Då har jag fått 2 + 4 av 4 + 8 behandlingar, hälf...