onsdag 7 juni 2017

Idag är den första dagen på resten av ditt liv

Vaken. Ligger ändå kvar. Glad att få vakna (alternativet är rätt trist). Ångesten tuggar på mig. Ibland små myggnafs, ibland ett rejält krokodilhugg. Det sköljer som en kall våg genom kroppen, från maggropen och ut i resten av den. Ni vet den där sekundsnabba ilningen när man tror man tappat plånboken, nycklarna, telefonen men hittar dem igen. 

H skickar i väg mina finaste till skolan. Själv orkar jag inte tjata på en enda sak till. Översköljer dem med kärlek. Vi ses i kväll. Puss, puss, puss. 
En av katterna kommer upp och lägger sig i sängen. Han spinner rakt in i mitt öra. 

Klockan 10 ska vi åka. Jag våndas för MR-svaret. Jag längtar till att vara igång med ett motgift. 

Kanske blir uppdateringarna färre och kortare nu. Skrivandes från telefonen i sängen tar ett tag. 

Ta hand om Er! ❤️❤️❤️

I'll be back 😁

1 kommentar:

Halvvägs

. Igår fick jag behandling med enbart Paklitaxel och nästa vecka är det uppehållsvecka. Då har jag fått 2 + 4 av 4 + 8 behandlingar, hälf...