söndag 11 juni 2017

Hemhjälp och långresa

Spruta nummer två igår kväll gick också bra. Fyllde på dosetten för idag och kryssade i alla papper som behövs. På söndagar brukar vi fylla i vår whiteboard för nästa vecka. Det är verkligen gott och blandat där vecka 24. Tack och lov inget mer läxtjat på länge.

Att duscha är en ynnest. Jag som duschar både morgon och kväll i vanliga fall försöker få till någon slags variant utan att blöta ner vänsterarmen, nästintill omöjligt att få till något vettigt plastförband med tejp och skit. Bada går att göra med armen vilandes på en handduk på kanten men att få ner armen i vattnet är INTE tillåtet. Det här är ju på grund av infektionsrisken. Jag har en helt öppen ingång rakt in kroppspulsådern och allt blod via picclinen. Ett litet sår på fingret tar ju liksom kroppen hand om innan det spridit sig till hela blodbanan.

Tvätta håret (där det mesta fortfarande sitter kvar) är omöjligt i duschen och när jag insåg i morse att det är en vecka sedan fick stora H agera hemhjälp med mig hängandes över badkarskanten (det gäller ju att inte ta sig vatten över huvudet :-) ) med noggranna instruktioner hur man tvättar ett hår som är längre än  2 cm. Det och lite raggartvätt under vänsterarmen får en ju att känna sig som en nyponros med svamp i munnen. Jo då, nu börjar den komma också. Börjar behandla med att skölja/gurgla med Vichyvatten, beprövad metod som funkar riktigt bra. Sedan har jag lite starkare grejer att ta till men tycker inte det brukar funka så bra. Förra gången jag fick cytostatika fick jag Diflucan, en tablett som behandlar svampinfektion generellt i kroppen men av den fick jag urtikaria (nässelutslag) och fick sluta omgående.

Efter lunch ska vi dra oss mot Ödeshög för bortamatch med J's fotbollslag. Inte i krokarna direkt. Vi ska hämta upp J's kompis I också. Lilla H ska till en kompis.
Hoppas slippa släggan i eftermiddag, känner mig ganska pigg just nu. Idag ska jag försöka njuta av att vara mamma, fru och människa som inte har mer bekymmer än någon annan.



I första inlägget i den här bloggen länkar jag till min förra "dagbok". 2007 var ett minst sagt turbulent år för oss då vi också bland annat både miste en förälder var. Vill man bara läsa den historien i korthet finns den här: Historien i korthet (skrivet 2008)

Kommande vecka tror jag blir tuff uppblandad med förhoppningsvis många ljusglimtar. En datortomografi mot en kinesisk massage, en omläggning/provtagning mot en skolavslutning. Måste hitta något för att uppväga skelettscinten också, får bli en långfika med maken medan isotoperna rusar runt i kroppen inför bildtagningen. Jag vet att ni är med mig och hoppas på bra svar vartefter.

Faktum är att jag tycker tutte drar ihop sig och mjuknar. Hoppas, hoppas (onk trodde ju inte på någon större förbättring på två behandlingar).

Det här inlägget vill jag avsluta med en uppmaning. Umgås med de som ger dig energi, god energi, massor av skratt och sluta aldrig hoppas. Låt dig inte dräneras.



2 kommentarer:

  1. Du är bäst älskade Marie ♥ Kramar till dig H, H och J ♥ / Ewa

    SvaraRadera

Hemska besked

Jag gör inte dessa inlägg för medkänsla eller att någon ska tycka synd om mig. Dels är de min dagbok och som info för alla som faktiskt undr...